Det var en indietoffla i från Vänersborg...

Låt mig presentera indietofflan! Den är faktiskt randig innuti, precis som mina indiestrumpor. Den är inte som en vanlig toffla utan mer indie så där...

Säger dom

Ni som väntar på klang och jubel på den här bloggen får vänta ett tag till. Här kommer ett nytt försök till någonslags diktning. Men jag har valt att kalla det pretto. Den här heter "Säger dom"

Carpe diem säger dom
Fånga dagen betyder det tydligen
Men vissa dagar att inte värda att fånga
vissa dagar skulle aldrig blivit dagar
dom skulle stannat någonstans

Vad i dagen är det man ska fånga?
Vädret, känslan, sorgen, glädjen?
Ska man fånga en dag som är helt misslyckad?
Och använda den senare?

Du smakar salt

Chans är en av Kents bästa låtar. Texten till mästerverket är inte heller så dum:
I trängseln utanför
Sen december ingen snö
Jag följer efter dig
genom kön

Du stryker fingrarna
lätt mot min kind

Och i ett ögonblick
då allt står still
så får jag en chans att säga
allt det jag aldrig sagt
så får jag en chans att ge dig
allt det du aldrig haft
Men var för feg

Det finns ett enkelt svar
Du är varm när jag är kall
Du tar så lite plats
Jag tar allt

Jag trycker läpparna
lätt mot din hals

Jag frågar "gråter du?"
Du smakar salt

Du gav mig en chans att säga
allt det jag aldrig sagt
Du gav mig att en chans att ge dig
allt det jag aldrig ger dig

Dom små små orden är svåra ord
Och de hårda orden är enkla ord
Jag fick chansen, du gav mig chansen
men nu är det för sent
Nu är det för sent

Farfar spelar dragspel

Klimatförändringarna konkretiseras
En höststorm drar förbi i den 5-gradiga julaftonskvällen

Farfar 91 är tom i blicken
Men känslorna sitter i fingrarna
Fingrarna skapar fortfarande toner

Han säger inte så mycket längre
Mycket är väl redan sagt
men tonerna sitter där
nästan i takt

Hemresa

Den här bloggen har ju två huvudinriktiningar: musik och foto.
I denna dimmiga fredagsmorgonen i ett två-gradigt Dälene tänkte jag lägga till en inriktning till. Jag vill inte kalla det poesi, det är farligt. Inte krönikor eller kåserier. Ett försök till estrad-poesi kanske? Eh. Det här va svårt. I alla fall: mina inlägg med mina försök till estrad-poesi kommer gå under etiketten "Pretto". För att ha den så kallade glimten i ögat.
Så här kommer ett första försök som jag kallar för "Hemresa"

Tåget som ska kränga fram och tillbaka
Dom tunga väskorna som ska skava på ryggen som ett slags dåligt samvete
Svettig unken mössa som ska på och av i ojämn takt
Tankarna som ska vandra och lugnet som ska komma. Som på beställning.

Pappa som inte ska krama mig. Det blir något halvdant
Mamma som ska ropas på i den nybyggda entrén som luktar nyfallen skog.
Katten som ska kramas och håra av sig.
Kylskåpet som ska granskas.

Rollerna som ska spelas i år igen
Julklapparna som det ska tackas för och provas på
Men nästa år får det vara nog med vår givmildhet
Löftet som ska hållas en stund, för att brytas igen

Promenaderna som ska gås
Årets som ska summeras
Livet som ska bli bättre nästa år
Löftet som ska brytas. I år igen.

Stig Dagerman om svartsjuka

I takt med att glädjens högtid närmar sig tänkte jag taga ner euforiska bloggbesökare på jorden genom en rad ur Stig Dagermans "Ormen".

"Och svartsjukan tonade undan och gav plats för den yrande känsla av triumf som nästan alltid följer när man besegrar svartsjuka genom egen otrohet."

God jul

Jä vill icke hää (Ny låt med KÄ)

Ny låt med Kanske Älskling. Erat tidsfördriv heter den. Mycket nöje. Klicka här för att lyssna.

Bloggångest

I måndags fick jag lite bloggångest. Eller mer kanske en existentiell funderade om denna bloggs vara eller icke. Vad har den för mening? Syfte?

Jag blev intervjuad av en tokig göteborgstös som gör en c-uppsats (tror jag det var) om just bloggar i måndags. När jag svarade på frågorna märkte jag hur jädra pretto allting lät. "Jag skriver bara om musik, jag publicerar bara fotografier som jag är riktigt nöjd med, jag skriver aldrig något personligt". Jag blev bara trött på att höra på mig själv. Jag tänkte, jag är BOOOOOOOORING!

Så nu tänkte jag vara lite mer personlig, i alla fall i detta blogginlägg.

Så nu berättar jag att jag har ångest. Inte klimatångest. Utan bloggångest. Aj.

Citatmaskinen Ken

Det är så skönt att Ken Ring är tillbaka. Lika kompromisslös som vanligt och det gillar jag.
I senaste numret av musiktidningen Groove pratar han om sitt nya liv med familjen och utan knarket. Ken är citatmaskinen nummer ett. Hör bara på det här:

Mina barn har börjat skolan och det är fotbollsträning och massa saker som jag måste lägga min energi på, istället för att sitta och snorta en lina i studion liksom

Heja Ken och välkommen till det riktiga livet

Det bästa av 2007

Cabinstreets samling över dom bästa låtarna 2007...




Musikåret i övrigt:

Årets dagsslända: Juvelen (Som även har sovit i min säng. Dock ej med mig i)

Årets korsbefruktning och bekräftelse på att indiemusiken närmar sig schlagern: Laaksos och Peter Jöback samarbete

Årets varför-har-jag-inte-upptäckt-det-här-tidigare-alternativt-jag-har-verkligen-missat-något: The Smiths

Årets glömda jacka: Den jag glömde i Marit Bergmans loge

Årets recensentbaby som faktiskt är bra: Anna Järvinen

Årets Ingmar Bergman-referens: Kanske Älskling

Årets Jakob Hellman-referens: Kent - Vid din sida

Hur många tänder har han kvar?

Ja, jag vet. För att en besökare ska komma tillbaka till en hemsida så måste den uppdateras ofta. Men det har inte blivit så. Jag har haft fullt upp med att lyssna på Shawn Macgowen och hans The Pogues. Och fundera på hur många tänder som karn har kvar efter alla hårda år. Inga tänder alls förmodligen. Jag har haft fullt upp med att repa med ett visst band. Så håller jag på att sätta ihop skivan som ska sammanfatta 2007. Snart på en blogg nära dig.