Cabinstreet goes modeblog

Nu blir det modeblog. Wiiiiieeee!
Pappajagvillhaenitalienare-kavaj för 105 spänn! (Här ligger ME i lä!)

3 meter? Minst.

Peter goes husvagns-semester.

Wanna die?

Indiekids! Glöm Lykke Li och Hästpojken, nu har jag hittat Wannadies första skiva. Ja! Eller det var inte jag som hittade skivan, det var TB, tack TB! På LP dessutom. Skivan innehåller bland annat My Home Town och The Beast Cures the Lover.

Ja må oss leva!?

Det är väl någon slags födelsedag. I alla fall för indiefansen. Plus alla kids med randiga tröjor. Håkan Hellström är tillbaka med en ny platta idag. Som väcker lite förvirring. Men det är för tidigt att utreda skivan ännu. Men jag har i alla fall hittat min favoritrad: "Går hem och lägger mej på sängen och läser Bebbe Wolgers" från låten Zigenarliv Dreamin. Grym låt!

Påskamacka

Vi män kan också göra mat.
Foto: Peter Johansson

Orsaflicka! Snart ses vi igen :)

Yassir AraKatt

Glad påsk

Foto: Peter Johansson

Kanske Älskling på Arenan

Att bo i Dalarna del 1

Man vet att man bor i Dalarna...

-när grannen spelar tjofaderittanmusik på fiolen (folkmusik) när man ska sova. (Men det lät bra)

Uppmaning

För övrigt anser jag att Christer Sjögren borde vinna melodifestivalen i morgon lördag

Faluklotter

Foto: Peter Johansson

Ett kent-fan talar ut

Så går man då runt med sin nyinköpta Kent-tröja. Tröjan levererades i en vit platspåse. Med Kent-loggan på. Indie så det slår. Eller?

Som ett gammalt Kent-fan kastas man ständigt mellan hopp och förtvivlan. Hoppet finns där när en ny skiva dimper ner på skivdiskarna. Ännu några rader med kloka ord från herr Berg och hans vapendragare. Alltid intressant med en ny skiva, hur dålig eller bra det än må vara. Kent är alltid Kent liksom.

Men en sorts förtvivlan kom krypande igår. Rad tre plats nio. Läkerol Arena i Gävle. Strax innan halv nio så började showen. Gamla hitar blandas med nya. Dom andra görs om till någon umpa-bumpa-discoversion (okej att Kent gör discolåtar men någon måtta får det ju vara) med en påkostad lasaerljus-show. Visst är det storslaget och stundtals genialiskt bra. Men när Jocke Berg sätter fel ton på första orden på 747 så inser jag att låtar som Frank, Blåjeans, Avtryck, Kräm, Halka, Chans, En himmelsk drog med flera är ett avslutat kapitel för Kent. Och det förstår jag. Man kan inte hålla på att spela massa låtar från första skivan när man har åtta album på sin repertoar. De har kört dom låtarna för många gånger så dom tycker klassikerna är mossiga. Men igår hade Kent vunnit på att utnyttja sin digra låtskatt. Slängt in en till klassiker och kanske kört lite mer jordnära. Lågmält, bara Jocke med gitarr.

Men det märkliga igår var också att flera bra låtar från den senaste skivan inte spelades. Jag saknade Våga vara rädd, Elefanter och Ensammast i Sverige. Dålig dag för att göra en bra låtlista kanske?

Nä goda vänner. Det är plågsamt att gilla gamla Kent lite mer än nya Kent.
För man får aldrig som man vill. Man blir också betraktad som en introvert kvarleva från när det begav sig (haha!). Men min Kent-tröja bär jag med stolthet ändå. Man måste ju vara indie :)

Kent-påsen

Stekpannan är dålig

Nu mår människan bra.
Är alledes för glad för att lyssna på Kent.

Nu mår människan bra.
Den nya stekpannan är dålig men det gör ingenting

Nu mår människan bra.
Öppnar sig, köper en ny sorts ost

Nu mår människan bra.
Lyckan kanske finns på nära håll men ibland är man för närsynt.