Ett möte med en namnlös

En tjej tittar på mig och formar ett hej på sina läppar. Jag rycker ur iPod- hörlurarna och vi börjar prata. Det är ju Carro från Skåne tänker ja. Hej va kul att se dig, hur är läget. Men Carro från Skåne pratar inte så mycket skånska. Konstigt.

Oj! Har du blonderat dig och skaffat kort hår, du var ju en långhårig brunett sist jag såg dig.

Carro från Skåne har flyttat till Växjö. Nej, du pluggar ju i Falun.

Och då kommer känslan, den smygande känslan. Fan, det är ju inte Carro från Skåne jag pratar med. Det är någon helt annan person. Nu har jag två val. Ska jag avslöja mig eller ska jag spela med? Jag spelar med.

Vi slår ihjäl några meningar och tillslut förstår jag vem det är. Jag vet inte vad människan heter men vi har träffats hos ett par som bodde i Falun för ett tag sen.

Ja hej då, då. Vem du nu var. Och jag som alltid brukar vara mallig att jag är så bra på att komma ihåg namn.

Jag tror den namnlösa träffat-precis-på-stan-tjejen förstod att jag inte fattade ett smack. Jag nästan såg det på henne, nästan såg det på mig själv. Men jag blev impad av mina oanade skådepelartalanger.