Terapiäpplen

Söndag kväll Östberga:
Det är så där lite halvkyligt i luften, trots att solen ligger på. Ingen supervärme, precis lagom värme som jag tycker om, ja välkommen till landet mellanmjölk. Jag plockar äpplen i trädgården, de där gröna som jag alltid glömmer av vad de heter. Transccchbaranchh blaaaaanch. Nåt sånt. Efter jag plockat ner äpplena skär jag dem i klyftor och fryser dem. Det gick att göra så, sa pappa i alla fall.
Det är en häftig känsla, i hyfsat centrala delar av huvudstaden stå och plocka färdiga äpplen från sin egen trädgård, i alla fall hyrda trädgård. Plommon och päron är också på gång.
Det är något minne som kommer fram när jag står och håller i äpplena
Det är äppelträden utanför farmor och farfars hus. Träden blommade alltid så fint minns jag. Och en massa fallfrukt på marken. Märkligt att deras hus nu står tomt. De som alltid var hemma när man knackade på liksom.
Men inget varar för evigt. Inte heller trancssshbaranchh blaaaanch. Inte för att de ruttnar, utan för att hyresvärds-grannen är inne och plockar titt som tätt...