Fynd under trapp

En trädgårdstomte ingår i hyran. Jag döper härmed trädgårdstomten till Ulf.

Maria dansar in det nya vardagsrummet!

Skönt att man kan ändra sig

Bara några dagar kvar som Falubo.

Asså, om någon hade frågat mig för fem år sedan om jag kunde tänka mig att bo i Stockholm hade jag svarat: e du goo elle?

Livet förändras, värderingar förändras, skönt att man kan ändra sig.

Nu reder vi ut saker och ting

Saker och ting måste redas ut. Nu ska jag reda ut min Faluvistelse. Först tänkte jag göra en bu och bä-lista, plus och minus liksom. Men jag snor På stans eminenta ”Hej Konsument!”-lista istället. Tack DN. Vissa frågor har inte med Faluvistelsen att göra. Men jag svarar på dem ändå.

Bästa promenad: Backen ner mot Stora Kopparbergs kyrka om hösten.
Äter lyxmiddag på: Hamburgare på Harrys har funkat bra, men det kanske inte är lyxmiddag?
Bästa mikromaten: Sparrissoppa!
Favoritförort: Stångtjärns badplats
Fikar gärna på: Den där nya italienska haket vid Stora torget som jag alltid glömmer av namnet på
Bästa bar: Marres, när jag och Pappa Katt var DJ:s där. Vi blev bjudna på öl på löpande band. Bra bar :-)
Bästa drink: Öl!
Bästa brunchen: Hemma, och lilla Europas bagetter.
Bästa konsertlokalen: Arenan, även bästa replokalen. Här försökte Kanske Älskling överrösta hårdrocksbanden i grannlokalerna. Det gick väl så där.
Senaste Faluupptäckt: De nya galleriorna. Det har blivit riktigt snyggt faktiskt.
Senaste teaterföreställning: Selma på Dalateatern. Riktigt bra!
En bra gå bort-present: Dalahäst?
Favoritlyxartikel: Tidningen Filter, det är lyx för mig
Läser just nu: Filter och Café
Favoritråvara: Köttfärs, vad annars?
Favoritskor: Svarta Fred Perry.
Favoritmärke: bob hund
Favoritfärg: Svart
Klädkonto per månad: Hm. 500 kanske?
Motionerar: Gjorde lite i våras på Lugnets fysiocenter. Men nu promenerar jag bara
Mest överskattade affär i Falun: Svårt att säga. Men många affärer har ett ganska tunt utbud tycker jag.
Det dyraste jag har köpt: En bil.
Favoritprodukt på Systemet: Oppigårds öl, från Hedemora
Favoritprodukt på Apoteket: Huvudvärkstabletter…
Bästa fyllekäket: Det är ju alltid en klassiker att stå i kö till Gandis. Som alltid tar 100 år! Men bra mat när man väl kommer fram…
Lyssnar på: Musik?
Senast gnolade: Har haft Pixies Debaser i huvudet ganska länge
Senaste fyndet: Cut off your hands debutskiva på Megastore. Import till normalpris. Heja!
Bästa huvudbonaden: Alltid mössa
Bästa transportmedel i Falun: Promenad. Annars bil. Har nog åkt buss max tio gånger i Falun.
Återvinner: Japp, vid Handlarn på Knoppen. En gång kom en kille förbi och fick våra äggkartonger. Han samlade på dem.

Vi bor i en flyttkartong

Om exakt en vecka så går det stora flyttlasset från Falun. Visserligen kommer jag tillbaka två veckor i slutet av augusti för jobb, då jag kommer bo i en tom lägenhet (nästan; en tältsäng kommer vara kvar).

Sambo-bo har redan börjat packa. Mest kläder och böcker. Hon är duktig, packar och organiserar, jag kommer hem från jobbet och ser förvirrad ut och viker ihop nånn skjorta och lägger ner i en flyttlåda. Jag kommer nog flyttpacka mer när jag får ledigt i mitten av veckan.

Har funderingar på om jag ska summera Faluvistelsen (nåja: i snart fyra år har jag bott här) här på bloggen... Får se. Återkommer.

Diskansvarig Cabinstreet

En väldigt trevlig fördel med att flytta till Stockholm: vi kommer att ha diskmaskin!

Hur gick det här till?

Nä nu är det dags att rycka lite liv i den här bloggen.

Snart är det dags att lämna Falun, som ni kanske vet, så bor jag inte längre på Cabinstreet utan på annat håll i Falun, men det inarbetade namnet får stå kvar på den här bloggen.

Det blir snart Stockholm för mig och sambon.

Vi ska bo i ett litet hus i Älvsjö, inte inne i stan som alla tycks sträva efter. Vi har vart för mycket på landet för att haja att man ska bo i city. En god vän i den Kungliga Hufvudstaden har redan varnat oss: det är för långt ut, menar han. Vi kanske håller med honom efter ett tag. Men i city finns det inte så mycket gräsmattor, egna parkeringsplatser och äppelträd i direkt anslutning till boendet.

En sak är jag lite oroad över inför Stockholmslivet: hur i hela friden ska jag hitta? Jag hittar ju knappt in i stan! Första gången vi besökte huset så tog vi oss dit via GPS. Och den kan man ju inte ha varje gång. "Vänta, jag ska bara sätta på GPS:en först" säger man när man ska åka från jobbet någon kulen eftermiddag i oktober. Nej det är dags att börja köra utan GPS. Stackars sambon som kommer få stå ut med arga tillrop i trafiken när undertecknad svär över enkelriktade gator och stockholmare som inte blinkar, etc.

Den sista juli drar vi iväg, tjoho! Det ska bli fantastiskt kul.
Häromdan gjorde vi adressändring och fick ett nytt telefonnummer av Bredbandsbolaget som inleddes med 08. 08!? Ja den inbitna västkustpatriotisten har tydligen vänt på en guldtia och blivit 08. Grattis!

Tack för allt

Så äntligen möts dom igen.

I måndags kväll tog farfar sina sista andetag, en knapp månad efter att farmor lämnat detta jordeliv. Jag hoppas så otroligt mycket på att dom träffas igen, fråga mig inte var, enligt vilken religion, men ett sånt starkt kärlekspar kan inte bara upplösas. Visst smågrälade farmor och farfar på varandra ibland, farfar gnällde lite, men farmor sa då ifrån. Men när dom satt bredvid varandra ute i vardagsrummet och berättade hur dom träffades, hur farfar rodde över sundet för att spana in farmor, ja då såg man verkligen att dom var gjorda för varandra.

I samband med farmors begravning fick jag på något sätt ta farväl av farfar, trots att han levde. Han var väldigt dålig, hade inte hälsa till att medverka på begravningen. För första gången i hela mitt liv satt jag och höll min farfar i hans händer, riktigt riktigt länge. Han var hjärtskärande ledsen, likaså hela släkten.

En epok är över. I hela mitt liv har dom alltid varit hemma när man knackat på. Farmor har alltid suttit på sin stol, farfar i soffan bredvid. Alltid spred dom värme omkring sig, i all sin enkelhet, med breda leenden. Att komma till deras hem, vad som att landa i trygghetens stora famn. Men som sagt, en epok är över. Nu finns dom bara i våra goda minnen. Tack farmor och farfar att ni fanns så länge i våra liv. Ni saknas oss alla.

Farfar, julafton 2007.