Jag längtar, bob

I mars är det dags för husgudarna, urbandet, anledningen till att jag började intressera mig för musik - bob hund att släppa sin nya platta.
Och nu var de, det här med förväntningar.
En vän till mig, också han bob hund-fan säger att man ska ha höga förväntningar, jag tror han menar att det inte är kul att gå runt att ha låga förväntningar hela livet. Tråkigt att leva i något slags lagomtillstånd. Det kan väl vara sant.

Men om jag har för höga förväntningtar på den nya plattan och det visar sig att den inte är så bra kommer jag bli besviken. Men jag lär ha desto roligare innan plattan kommer. Fattar ni?

Vad kan man då förvänta sig av bob hund anno 2009.
Nerven, ilskan och den knytna näven fanns där i somras i alla fall. Så dom har nog inte lagt ner tanken om revolution i alla fall.
Men trummis-Mats är ju inte med för tillfället. Han har mått dåligt och har bland annat skrivit en bok som jag har beställt från Vulkan.se.
Istället trummar Christian Gabel. Som för övrigt gör mystisk musik i projektet 1900.
Jag tror det kan bli bra. När världen är fördjävlig (finnanskris och krig) så brukar bob hund vara som bäst. Tomas skriver briljanta texter och Conny/Johnny vevar på och brötar på gitarrerna och Jonas syntar på med sköna slingor på alla tusen syntar.

Slutsats: jag längtar.