Ragnar och ensamheten

Idag läste jag om Gubben i stugan. Det är en dokumentär som handlar om Ragnar som gick för en massa år sedan. Jag har inte sett dokumentären men läste idag en artikel om gubben. Han bor där, ensam i sin stuga med adress ingenstans. Skogen inpå knuten, ingen tv, bara en radio som står på (självklart!). Jag blev lite rädd när jag lästa artikeln: alldeles ensam, bara skogen som granne, jag skulle blivit helt galen.

Vi stannar upp ett tag. Vad är det som är så farligt att sitta ensam i en stuga egentligen? Vad är vi, eller jag, rädd för? Är det mörkret, alla mystiska ljud, vargen som äter upp mig (nå ja!)? Nej det är nog ensamheten. Att inte finnas för någon än för sig själv. Stanna upp en gång till. Är ensamheten så farlig?
Nej jag jag ska inte bo ensam i en stuga, men att vara ensam ute i skogen ett tag, skulle vi fixa det?
Om vi skulle ta bort alla prylar, telefoner och nätet och teven och tidningar så skulle vi nog lära oss att umgås med oss själva lite bättre. Leva med ensamheten.
För hur gjorde dom förr?