Inget att göra åt

Nu har nästan alla löv lämnat träden.
Blåst bort eller blivit uppkrattade.
Alla går och plockar, svarta sopsäckar på väg till tippen.

Jag ser helt plötsligt hela hus. Inget som skymmer.
Naket och lite kallt. Nu får löven vila.

Nu kommer mörkret på allvar. Men jag är inte rädd, jag vet att det vänder.
Det är som att årstiderna har skapat oss, vi hänger med, det är inte så mycket annat att göra. Årstiderna formar oss.

En garanti i mörkret är våren. Så långt borta just nu. Men något att längta till.