Då var det snart jul...

Moneybrother på finlandsfärja

Foto: Peter Johansson

Årets bild!

Okänd, DJ Sleepy Tomas Rusiak och Cabinstreet.

Foto: Mange Schmidt

Jimmys första kryckfylla!

Slepy, Tomas R & Cabinstreet!

Personalfest med Veronika Maggio!

bob hund-kalas!

Den här helgen är en högtid! Grattis alla fans och grattis till mig själv!

Helgen v.48
Vem går över ett torg en lördag kväll
Vem går hem med den rätte och vem får en smäll?
Vem är det som är lycklig och vem luktar bränt?
Vem är dålig på riktigt och vem är ett skämt?
Det är sent och det dröjer lite till innan blommorna slår ut
Jag ser en bil,
jag ser en tjej,
jag ser en snut,
snart har helgen vecka 48 tagit slut
Det är sent och det dröjer lite till innan blommorna slår ut
Jag ser en bar
jag ser en man
jag hör ett tjut
snart har helgen vecka 48 tagit slut

Jag har vart vilsen, Lisa!

Just nu: Parken!

Galna!

Afrohästen kommer starkt!

Dalahästen har tröttnat på fioler och dragspel. Nu är det disco som gäller.

Ebbat heter Ebbot

Det är ju The Soundtrack of our lives-tider.

Idag damp deras nya skiva "Communion" ner i herr breflåda.

På skivomslaget läser jag att skivan är gjord 2009... Är det inte fortfarande 2008?

Och när vi ändå så är inne på TSOOL-snack så kom jag och tänka på när jag skulle på en TSOOL-konsert i GBG när jag samtidigt pluggade på Ljungskile. Vi hade redaktionsövning och jag var tvungen att komma lite försent dagen efter till skolan på grund av konserten. Jag tror Tomas var någonslags redaktör och såg självklart möjligheten att få tag på radiomaterial i samband med mitt konsertbesök. Han sa följande:

- Men kan du inte ta och intervjua den där...EbbAt eller va han heter...

Ebbot Tomas. Ebbot. 

Snart är det jul...

...och då kan det låta så här:

Det va roligt detta då! Då drar vi på julet och kolla va du vann. Kattmat åt hunden för ett helt ååårr! Har du katt?

- Va? Nej. 

25 nya evighetslåtar

Det finns en maskin i musiksverige som bara maler och maler på, i en evighetsmaskin.

Ett gäng göteborgare som levererar i vått och tort. Som aldrig ger upp. 

De heter The Soundtrack of our lives. I min lilla inskränkta indievälrd står dom för kvalité och välstämda gitarrer och malande psykedeliska mantran.

Nu är dom gå på g igen med en ny platta. En väldigt lång platta, 25 låtar rättare sagt. De gör det inte lätt för sina fans. "Ta våra låtar, ta allihopa, in your face", liksom. 

Ebbot och hans lärljungar har nu haft den fina förmågan att lägga ut låtarna på deras my-space. 

Och det är självklart inte helt lätt att ta till sig 25 bitar bara så där.

Men känslan efter att gått igenom en del av materialet är att det låter mer som det gjorde i början när den klassiska Welcome To The Infant Freebase kom. Själv var jag ganska skeptisk till senaste studioalbumet Origin vol 1. Den va lite för enkel för att vara TSOOL.

Men på nya Communion så tas svängarna ut mer. Och det psykedeliska eveighetstänket kommer fram mer. Ja heja på! Det här kan bli en perfekt avslutning på musikåret 2008 som snart ska summeras.

Om Detektivbyrån stod för årets nyskapande album så står TSOOL för årets mest pålitliga comeback. 

I brist på något annat

I brist på ämnen att blogga om så kommer här istället en ögonblicksbild. Majskolv! Å så spännande.

Slipsproblem

Hej Bullen.

Jag har ett problem. Jag vet inte vilken slips som passar bäst till min kofta som jag köpte i Frankrike. Snälla hjälp mig.

Vad tycker ni? 

Prestera mindre

Åh.

Ibland är jag så himla trött på att prestera. Göra bra ifrån sig. Ligga på topp. Top notch. You name it. Allt går att göra bättre. Vi är aldrig nöjda. 

Visst ska man sträva till att saker kan bli bättre men ibland vill jag bara slänga iväg anteckningsblocket och alla lathundar och gör-så-här-guider. 

Stämpla ut. Hej då.

Det ska jag göra ett tag nu. Börjar jobba på måndag igen. Men mitt huvud jobbar hela tiden ändå känns det som. Det snurrar i min skalle. 

Gaaaah!

Idag är en sån där dag. Jag irriterar mig på allt och alla (nästan alla). Det började nog med den ständiga idiotiska uppblåsta diskussion om Håkan Hellström, om han sjunger falskt eller inte. Jag är så jävla trött på alla musikkonservativa människor som inte kan inse att det finns musik som kommit efter Kalle Jularbo och Trio med bumba. 

Jag syftar på folk över 50 som inte förstår att Håkan Hellström har format en hel musikgeneration, hur den låter, hur musik görs. Allt behöver inte vara tipptopp. Huvudsaken är att känslan finns där. KÄNSLAN gott folk, nej skit i det lyssna på Toto och James Blunt istället och förbli som förstelnade potatissäckar resten av livet. Eller sätt er på torget bland alla alkisar och måsar och gör stora plakat med texten: DET VAR BÄTTRE FÖRR. 

"Han sjunger ju falskt" ja en sen då? Låt han göra det. 

Jag förstår att folk har olika smak, att musik låter olika i folks öron. Men var lite öppna för fasen för vad andra tycker. Och var inte så himla egoistiska. Och lyssna på ungdomar och kidsen. Folk pratar om åldersrasism jämt och ständigt. Ibland hör man att "jag träffade några ungdomar som FAKTISKT var trevliga". Nämen oj ursäkta finns det ungdomar som är trevliga som inte är halvkriminella och som inte pajar och super och knarkar. Ja det var ett sidospår i HH-snacket men idag är en sådan dag, som sagt. 

"Diskussionen" som jag skrev om tidigare slutade med att jag hänvisade Håkanhatarna till ålderdomshemmet, för där skulle visst Trio med bumba uppträda.

Min mormor tycker faktiskt Håkan är bra, lite käck så där. Heja mormor. Till trottenhelgen lovar jag att spela en Taube eller två för dig mormor. 

Dagerman och jag

Idag på Cabinstreet: Cabinstreet gör en tyck-synd-om-mig-Birro:

Jag glömmer så lätt.
Jag glömmer hur grått och svart det är i november.

Falun är inte världens mest upplyftande ställe en grå kall söndag. Nordanvinden riktigt isar i nakna händer. Jag vill krypa in i kroppen och titta ut i april. Alla svenska småstäder är vackra på sommaren. På vintern deprimerande.
Väldigt få människor syns till.
Ett visset cafébiträde står och röker under trappan. Kvinnan i kassan på ICA väntar på kunder. Äntligen kommer det en, det är jag. Onyttigfärdigmat, fiberfejkat vitt bröd. Och en liten lök. Söndagsmiddagen är serverad, hepp.

Var är alla människor?
Spyr dom efter lördagsfyllan, har dom fastnat i söndagsbilagan, är dom i skogen, gömmer dom sig under sängen? Jag får inte ihop det.

När jag satt där och käkade den onyttiga färdigrätten (jag har fått den där boken om alla tillsatserna i maten av en bloggläserska, har inte läst den ännu, efter det lär jag väl sluta käka färdigmat) så slog det mig plötsligt. Minnet kom tillbaka. I natt drömde jag att jag var på någon slags upptäcksresa i Stig Dagermans hemkommun Älvkarleby.

Dagerman är oftast deppig. Inte är han glad i alla fall. Men en fantastiksk stämningsbeskrivare. Men lite roligt att jag till och med drömmer om tungsinta skalder samtidigt som minusgraderna knackar på.
Sa jag att det är november?

Rapport från en simbana

Mitt nya liv som hurtbulle fortsätter.
De senaste dagarna har jag haft minihuvudvärk så någon träning har det inte blivit.
Men idag, ja då jäklar tänkte jag.

Men det var ju lördag. Det betyder att halva Faluns kids ska hänga i bassängen.
Hela havet stormar, bokstavligt talar. Vågorna svepte in över pensionärsbanan (motionssimsbanan). Jag höll på att krocka med en unge som korsade min bana. Och två pajasar crawlade i motionssimmet, nej nej nej det får man ju inte. Crawlsimmet har en egen bana. Simma där för fasen.

Mina tidiga simupplevelser fick jag på Sundahallen. Simparadiset i Stenungsund.
Där var badvakterna hårda. Så fort man tog ett felaktigt simtag så kom dom och skällde.
Så jag är väl delvis uppväxt med någon hård simhallsordning.

Nu fick det vara nog på tokigheterna på Lugnet. Nej lugnt var det inte. Efter att jag avslutat längd 22 försökte jag säga till badvakterna att det gick tokigt till borta i motionssimmet.
- Är det meningen att man ska säga till sina medsimmare själv, undrade jag.
Det var liksom en pik mot dom något plaststolssittande plaskvaktisarna.
Dom tittade på mig och mumlade något.
Ja då har man gnällt offentligt. Jag beter mig som jag vore sur och 65. Livet är underbart.

(För övrigt simmade jag 1 km. IN YOUR FACE ANNA SKIPPER!)

38 paket cigg om dan

Den mytomspunna Plura låter sig intervjuas i Aftonbladet idag.
Killen verkar sugen på livet så där efter 50. Inte konstigt att allt handlar om hunger på nya plattan. Och singeln har vi redan hört. Fullt ös medvetslös låter det om Eldkvarn.

Plura ska gifta sig med sin Maria sägs det i artikeln. Och som sagt; hungrig på livet:
- Jag vill göra ännu bättre låtar och skivor, jag hungrar efter att jobba, skriva en bok till, måla och så här …

Men hälsosam verkar Plura inte vara.
- Sen tycker jag det är bra att han fortfarande lever trots att han röker 38 paket cigg om dan, säger Mauro Scocco i artikeln.

Analys: lite överdrivet, men det verkar som han röker mycket. Som en borstbindare som min far brukar säga.

Uppdatering:
Plura har börjat blogga igen för er som missat det. Han lägger också upp videosnuttar från Eldkvarns liv just nu. Och vi får hoppas att Plura aldrig blir filmare utan håller sig till att skriva låtar och böcker. För någon filmare är han inte.
- Här ser vi en gul postbil, Werner läser GP på dass, säger han bland annat med en väldigt skakig kamera. The return of the apelsinteve.
Kolla bloggen här.

En liten dalahäst

I en av länets lokala tidningar är det åter igen dags för att sätta betyg (i form av dalahästar, vad annars?) på länets osignade grupper och artister.
Och självklart minns jag tillbaka då dalakungarna av indiepop, Kanske Älskling, blev totalt nedmejade i recensionen av deras "Järnet". Vi gnällde mer än vad vi sjöng sa recensentskan.
Att påstå att jag inte påverkades av av det dåliga betyget är en stor lögn. Jag minns att vi i bandet skrattade och svor om vartannat.
Självklart blir man påverkad av dåligt betyg. Ni andra som påstår något annat ljuger.
En recension är en persons åsikt, men det är ändå märkligt, mer underligt, hur en persons åsikt kan få så stor plats. Men så är spelets regler här i musikvärlden. Och eftersom vi skickade in vår bespottade demo så får man leva med konsekvenserna.

Bitter? Nja. Eller va fan; klart att man blev besviken. Önskade fler dalahästar.

Inget ont om recensenten. I den här branchen vet man vilka alla är, hejar och nickar åt varandra ute på galaej och konsert, är kompisar på ansiktsboken och så vidare. Så därför tycker jag det är starkt att en recensent kan ta fram bandsågen på hemmaplan.

Våran ynka lilla dalahäst fungerade som bränsle i replokalen.
Nu jävlar repar vi och blir tajta! Och det blev vi också, som jag minns det så gjorde vi våra bästa spelningar på slutet, innan vi tog vår smått berömda paus.
Men vi kommer tillbaka, så småningom.

Då har man blivit utmanad. Typiskt

Så här går det tydligen till:

* Länka den som har utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg.
* Berätta sju saker om dig själv, både alldagliga och knäppa.
* Utmana sju stycken i slutet av detta inlägg genom att nämna deras namn och länka till dem.
* Låt dem få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar hos dem.

Det är Tomas tomat som dargit in mig i det här...

Så här kommer sju skojiga/knäppa saker om mig

* Jag är ett fan av "Fråga doktorn" på teve
* Jag kom en månad försent till min mönstring
* Jag går till jobbet. Det är jobbigt.
* Jag missbrukar majs (popcorn och Gröna jätten-majs)
* Jag har numera en egen trädgård (ja en liten bit av en trädgård)
* Stefan Sauk gav mig skojstryk en gång
* Folk i crawl-banan i badet skvätter när dom simmar. Jag brukar skvätta tillbaks i smyg. Ha!

Nu utmanar jag...
Orsaflickan i exil, IPOS-Fridah, Billy med håret, Jåkke, Le Patric, Syster Elin, Ola Carlzoné

Inga in i kaklet-killar

Jag har slagit ett personligt rekord.
Ikväll simmade jag för första gången en km! 40 längder. Å hej å hej å hej.

Började med 700 meter på mina träningstillställningar och sen har jag trappat upp. Och jag är oerhört fokuserad. Det är extra kul när man märker att konditionen blir bättre. Och pytt-i-panna-fettet börjar avta.
Men det var inte det jag skulle skriva om.

Att simma motionssim om kvällarna är ett stort trafikkaos. Man får köra om, men då kommer det någon spillevink emot en som kört om på sin sida. Och folk stannar och pratar på sidorna, då måste jag väja. Jag har fortfarande tålamod mot dessa trafikanter som fått körkortet i Cornflakespaketet. Får se hur länge tålamodet räcker.

Idag var det såna där coola killar och simmade. Simglasögon, tatuering på ryggen, muskler. Ja ni fattar. Å där kom jag. Ölmage vid 27, hår på ryggen, flåsandes som en gammal traktor. 40 längder, nästan nonstop.
Men dom tuffa killarna simmade kanske fyra längder, sen gick dom upp och satt på läktaren en kvart och pratade, spanade. (Antagligen inte på mig) Sen i igen, simma fyra längder, upp och spana.
Hallå!?
Dom kan ha muskler och coola tatueringar men några "in-i-kaklet-entusiaster" var dom ju inte.

Så gick jag upp. La mig nästan som en säl på läktaren och pustade ut. Snygg som aldrig förr, håret på ryggen, ölmagen.
Hade en sån otrolig lust att gå fram till killarna, som satt på läktaren och spände, och säga:
- Öh! Ni sitter ju bara och spanar på kex, hoppa istället och visa vad ni går för.

Fråga den där doktorn

Ni som känner mig vet att jag är ett public service-fan.

SVT är en fiffig sak. En massa program nästan gratis.

Och det är något med mig och tv-måndagar. Någon gång vid kvart över sex. Ja vet, det är pensionärernas tid på tv vid den tiden.
Men jag måste erkänna: jag är ett fan av "Fråga doktorn"
Nej jag är inte sjuk.

Men jag tror jag har fått veckans pensionärsvarningspris. Tack.

Päronbesök

Först bjöd jag på svamp från Orsa. Den var god.
Så här ser föräldrarna ut.
Sen hittade vi en katt. Den liknade Caesar
Lugnet var vi också på. Mulet

Veckans delade credpris!

"Å va credig som fan och kunna alla dom namn..." var det någon som sjöng en gång i tiden då ett band regerade på indiescenen i Dalarna *host*.

Två personer i min närhet vinner veckans credpris. Trumvirvel...

Orsaflickan som bad om texten till Goda dagars magi med Petter på hans blogg. Och fick svar omgående av självaste Petter! Snäll kille den där Petter. Kolla in här. (Några av invånarna i Nimes ska nämligen få lyssna på Petter, Säkert! Och slutligen, moset på grädden, finalen på festivalen...Orsa Spelmän!)

Billy som blev omtalad av självaste Anttila!
Så här skriver en konsertbesökare i ett sms: Haha, Anttila pratar om Billy! Han sa att när de spelade på Phone Me så bad Billy att de skulle spela Lystring, så de kör den nu för Billy.

Vårt behov av Kent

Den uppmärksamma musiknörden kan ju inte ha missat att Kent kommit med en samlingsbox.
Självklart har jag köpt den, och det har varit julafton från den dagen den damp ner i brevlådan. Boxen innehåller alla skivor plus epen och en herrans massa extramaterial!
Några godbitar i urval:

- Döda dagar (Är med på första skivan, inspelad i en skola i Johanneshov back in 1994. Trallvänlig låt anno första Kent-tiden. Jocke sjunger om Coca Cola-glas och asfalt som andas med gälar. Framtida nyklassiker)

- Håll ditt huvud högt (spelades under sommarens turné)

- Socker (demo) (En jättefin lugn variant av låten. Lite annorlunda text och sång på vissa ställen)

- VinterNoll2 (Ingen jätteny låt precis för den invigde. Men jag har känt att det är en bortglömd låt, i alla fall i min Kentvärld ((hej å hå, det lät ju väldigt pretto))

Förutom ett knippe (det ordet var till dig Billy!) "nya" låtar så finns det massa roliga bilder. Eller vad sägs om: Jocke Berg i röd/svart-randig frisyr?
Harri och Martin storskrattandes i hiphopkläder.

Slut på Kent-frossan den här gången.
Nu blir det popcorn.

Kändistätt i Stockholm

Om du möter Detektivbyrån

Det är något med folkdjupet och Detektivbyrån.
Det är något med Wermland och Detektivbyrån. Deras musik kommer från någon konstig källa där i dom djupa skogarna. I kväll var dom på Arenan i Falun och var förbaskat bra! (Och ni som säger något annat får i alla fall ingen glass)







Foto: Peter Johansson

Äh jag drar till Thailand så man får träffa lite Göteborgare, det finns för många demoner i Stockholm!

Man hinner knappt packa upp Kent-boxen förän favoritbandet nummer ett (bob hund, va annars!) bekräftar ryktet om att ny musik är på gång!

Det kom ett mail på fäsbook:

"Just nu håller bob hund på att spela in musik i malmö. deras nya album kommer 25 mars, 2009. innan dess släpps en singel."

Det är väl bara att säga: tack!

Och i morgon är det Detektivbyrån på Arenan i Falun. Detta förträffliga ställe, som dessutom bjuder på Kristian Anttila på fredag. Då är även Moneybrother i stan. Falun har ett bra musik och nöjesutbud! I alla fall om man gillar samma saker som mig :-)

Cabinstreet presenterar Paris!

Det där tornet till vänster är ganska känt tror jag. Men vi var lite indie och gick upp i Triumfbågen istället.

Cabinstreet presenterar: årets röda näsa!

Fransmän och fransyskor fikar hela tiden. Förmidda, lunch, eftermiddag och kväll. Vi gjorde det också.

Syltan där vi åt frukost. Med SYLT på. Haha.

Orsaflicka (i excil) ger oss...PARIS!

Inte slutspexat tack!

Äntligen finns det någon som inte tar sin Idolmedverkan på blodigt allvar! Heja Lars och fortsätt att "göra bort dig"!

Snö och bilaga

Jaha, så är man borta en vecka från sverige... Och vad händer? Snö? Okaj... (Och Aftonbladet har börjat med en nöjesbilaga)

Skrota första klass!

Cabinstreet presenterar: sig själv direkt från...Arlanda.
Ja det har vart ett himla bloggande från jordens alla hörn den senaste veckan. Alla hörn kanske var att ta i, men ändå. Europerisk känner man sig. Ibland.

Den här veckan är jag arg på 1-klassplatser. Eller mer kanske 1-klass-systemet. För vem har kommit på detta märkliga system?
- Välkomna till SAS, Air France, SJ, you name it. I första klass sitter dom som har lite mer pengar. I andra klass - dom som har lite mindre. Och i andra klass så gillar vi varandra så mycket så vi sitter tätt som packade sillar, snorar på varandra och ler förstående när någon unge får en nysattack och nyser ut hela sin läskedryck över medpassagerarna. Vi i andra klassen ska sitta och avundas dom som parkerat i första klass.
- Woooow, dom har mycket pengar dom!
Nej det här är löjligt gott folk. Ett sista spår av något slags klassämhälle?

Cabinstreet presenterar ett förslag:
Skrota klassystemet! Så får vi i andra klass lite mer plats för fötterna. För om man tar den extra plats som finns i första klass och fördelar jämt över hela tåget/flyget så blir det mer rättvist. Och alla rika personer behöver inte betala så mycket för att sitta på dom finare platserna med värdinnor med ett bredare leende.