Inga in i kaklet-killar

Jag har slagit ett personligt rekord.
Ikväll simmade jag för första gången en km! 40 längder. Å hej å hej å hej.

Började med 700 meter på mina träningstillställningar och sen har jag trappat upp. Och jag är oerhört fokuserad. Det är extra kul när man märker att konditionen blir bättre. Och pytt-i-panna-fettet börjar avta.
Men det var inte det jag skulle skriva om.

Att simma motionssim om kvällarna är ett stort trafikkaos. Man får köra om, men då kommer det någon spillevink emot en som kört om på sin sida. Och folk stannar och pratar på sidorna, då måste jag väja. Jag har fortfarande tålamod mot dessa trafikanter som fått körkortet i Cornflakespaketet. Får se hur länge tålamodet räcker.

Idag var det såna där coola killar och simmade. Simglasögon, tatuering på ryggen, muskler. Ja ni fattar. Å där kom jag. Ölmage vid 27, hår på ryggen, flåsandes som en gammal traktor. 40 längder, nästan nonstop.
Men dom tuffa killarna simmade kanske fyra längder, sen gick dom upp och satt på läktaren en kvart och pratade, spanade. (Antagligen inte på mig) Sen i igen, simma fyra längder, upp och spana.
Hallå!?
Dom kan ha muskler och coola tatueringar men några "in-i-kaklet-entusiaster" var dom ju inte.

Så gick jag upp. La mig nästan som en säl på läktaren och pustade ut. Snygg som aldrig förr, håret på ryggen, ölmagen.
Hade en sån otrolig lust att gå fram till killarna, som satt på läktaren och spände, och säga:
- Öh! Ni sitter ju bara och spanar på kex, hoppa istället och visa vad ni går för.