Rapport från en simbana

Mitt nya liv som hurtbulle fortsätter.
De senaste dagarna har jag haft minihuvudvärk så någon träning har det inte blivit.
Men idag, ja då jäklar tänkte jag.

Men det var ju lördag. Det betyder att halva Faluns kids ska hänga i bassängen.
Hela havet stormar, bokstavligt talar. Vågorna svepte in över pensionärsbanan (motionssimsbanan). Jag höll på att krocka med en unge som korsade min bana. Och två pajasar crawlade i motionssimmet, nej nej nej det får man ju inte. Crawlsimmet har en egen bana. Simma där för fasen.

Mina tidiga simupplevelser fick jag på Sundahallen. Simparadiset i Stenungsund.
Där var badvakterna hårda. Så fort man tog ett felaktigt simtag så kom dom och skällde.
Så jag är väl delvis uppväxt med någon hård simhallsordning.

Nu fick det vara nog på tokigheterna på Lugnet. Nej lugnt var det inte. Efter att jag avslutat längd 22 försökte jag säga till badvakterna att det gick tokigt till borta i motionssimmet.
- Är det meningen att man ska säga till sina medsimmare själv, undrade jag.
Det var liksom en pik mot dom något plaststolssittande plaskvaktisarna.
Dom tittade på mig och mumlade något.
Ja då har man gnällt offentligt. Jag beter mig som jag vore sur och 65. Livet är underbart.

(För övrigt simmade jag 1 km. IN YOUR FACE ANNA SKIPPER!)