En liten dalahäst

I en av länets lokala tidningar är det åter igen dags för att sätta betyg (i form av dalahästar, vad annars?) på länets osignade grupper och artister.
Och självklart minns jag tillbaka då dalakungarna av indiepop, Kanske Älskling, blev totalt nedmejade i recensionen av deras "Järnet". Vi gnällde mer än vad vi sjöng sa recensentskan.
Att påstå att jag inte påverkades av av det dåliga betyget är en stor lögn. Jag minns att vi i bandet skrattade och svor om vartannat.
Självklart blir man påverkad av dåligt betyg. Ni andra som påstår något annat ljuger.
En recension är en persons åsikt, men det är ändå märkligt, mer underligt, hur en persons åsikt kan få så stor plats. Men så är spelets regler här i musikvärlden. Och eftersom vi skickade in vår bespottade demo så får man leva med konsekvenserna.

Bitter? Nja. Eller va fan; klart att man blev besviken. Önskade fler dalahästar.

Inget ont om recensenten. I den här branchen vet man vilka alla är, hejar och nickar åt varandra ute på galaej och konsert, är kompisar på ansiktsboken och så vidare. Så därför tycker jag det är starkt att en recensent kan ta fram bandsågen på hemmaplan.

Våran ynka lilla dalahäst fungerade som bränsle i replokalen.
Nu jävlar repar vi och blir tajta! Och det blev vi också, som jag minns det så gjorde vi våra bästa spelningar på slutet, innan vi tog vår smått berömda paus.
Men vi kommer tillbaka, så småningom.