Jag och mina arga skivor

Jag tillhör dom som fortfarande köper skivor. Ja indiekids, man kan köpa skivor i affärer. Visserligen börjar skivaffärerna sina och lysa med min sin frånvaro. Men det fanns en tid då man hängde i skivaffären och provlyssnade på skivorna man inte hade råd med. Några dagar i veckan hängde jag på Ritz Records i Stenungsund efter skolan. Jag kunde nog betraktas som någon slags inventarie i den trånga lilla butiken. Men jag tror Anders (som ägde affären) gillade min närvaro. Visserligen köpte jag inte så många skivor, men han var alltid vänlig mot mig och lät mig provlyssna på skivorna.

Hur som helst.
Jag tror att mina skivor är arga på mig. När jag köper en drös nya skivor så blir det ju alltid någon som blir minst lyssnad på. Man kanske glömmer bort skivan och prioriterar en annan skiva före. Sen hittar man den bortglömda stackars skivan någonstans i samlingen och då känns det som den spänner ögonen i mig. "Tack så jävla mycket att du lyssnar på mig", säger skivan lite bittert. Så då kompenserar man sitt dåliga samvete med att lyssna på plattan en stund. Men då så bläddrar man i vinylbacken och hittar en obskyr bob hund-lp med en låt som heter "Mög". Då måste man lyssna på just den låten, annars kanske den skivan blir arg. Den va väldans dyr den där obskyra bobskivan så ekonomiavdelningen i huvudet ger mig också dåligt samvete för att jag inte lyssnat på den tillräckligt. Puh. Ja ni förstår att det är jobbigt. (Och ja, jag har för mycket fritid ibland).

Men ärligt talat. Hur lyssnar man på skivor bäst egentligen? Hur håller man koncentrationen och ångan uppe för att lyssna på en hel skiva? Tacksam för svar.