Torsk för LSK...

Det närmar sig ett års-jubileum på den här bloggen. Samtidigt genomgår jag en identitetskris. Vad ska finnas här, vad ska stå på bloggen? Senast var jag inne på att modeblogga, nu tänkte jag ta ytterligare ett steg på en otrampad stig. Jag ska skriva om sport. Åtminstone i ett inlägg.

Jag hejar på Ljungskile SK och GAIS i årets allsvenska. Lite mer på LSK kanske, eftersom jag gick på folkhögskolan där. Jag fick också göra min första HF (direktrapport i radion) från Skarsjövallen. Laget skulle åka till Stockholm någonstans och kvala och hade sin sista träning hemma. Jag skulle intervjua en av spelarna. När jag väntade där i regnet på att få göra mitt inhopp i radion så råkade jag ta ett steg för mycket in på träningsplanen och tränaren David Wilsson ropade något i stil med "Ge fan i planen, respektera våran arbetsplats" på svengelska. Jag tog ett danssteg tillbaka och skämdes. Men intervjun gick bra. Jag skippade sportfrågorna och frågade vad dom skulle äta innan match. Köttfärssås och spagetti om jag minns rätt.

Hur som helst. Det gick väl så där i premiären för LSK. David Leinar gjorde självmål och LSK torskade med 0-1 på hemmaplan mot Hammarby. Så LSK:s nypremiär i Allsvenskan kunde börjat lite bättre. Bättre gick det för GAIS, dom spelade oavgjort mot Elfsborg med 1-1.
Nu ska jag skriva någon bra analys av matcherna. Men sanningen är att jag knappt sett ett skit från ovanstående drabbningar. Jag är en dålig supporter. Buuu!