Sanera i indieträsket?
Jag har tänkt på en sak. Är vi så kallade indiefans så självkritiska egentligen?
Så fort någon trycker på rec-knappen i Cubase och lägger ut det på Myspace så står vi där som nån himla hejarklack och hejar på. Kanske bara för att artisten/gruppen har spelat i någon annan känd grupp, eller är ihop med någon känd indieperson eller är bror med typ... Fredrik Strage.
Ibland får jag känslan att saker är bra bara för att man ska tycka det är bra på grund av att alla andra indiebrats tycker om det. Och att det heter rätt namn. Markus Krunegård är ett bra exempel. Visst är han bra, men inte så himla bra. Folk börjar prata om "bästa skivan 2008" redan nu. Är vi inte lite trötta på alla hans berättelser ur det "verkliga livet", om vampyrerna, rocken som inte spelar någon roll längre. Hur hajpad hade Krunegård varit om han inte sjunger i Laakso? (Inget personligt mot dig Markus, du fick bara vara ett exempel!)
Kan det vara så att många inte vågar kritisera hypade indieakter?
Jag vågade, höll på att få stryk på donken under natten mot lördag.
Jag har en kompis som är bra på att trampa på hajpade indieakter. Ibland kommer jag till han och frågar: "har du hört XX? Sååå himla bra!". Då kan kompisen spy galla över just den artisten jag berättar om. Jag blir aslack för en halv minut. Men kompisen har nästan alltid lite rätt i sin kritik. Och då börjar jag också tvivla. Han är bra på att sanera i indieträsket.
Apropå något annat som kan ha en koppling till det här inlägget:
Jag och Orsaflickan undrade en period vad Håkan Hellström höll på med på sin nya platta. Det lät som om skivan var halvklar. Som om Håkan gått in i studion för att lägga sång och inte brytt sig om hur resultatet blev. Eller som Orsaflickan sa; "han låter ju som en gammal dörr!" Vi skrattade åt dörren, åt Håkans något bristfälliga sånginsats. Men detta är inget vi diskuterar längre. Många med oss gillar Håkans nya.
Om Håkan hade varit okänd - hade han fått lika stora hyllningskörer? Förmodligen inte.
4 kommentarer:
... och som den gamla dörren kan sjunga! Ha ha!
Det du skrev om Håkan får mig att tänka på Mando Diao. Precis som när Håkan ska släppa nytt album är jag oerhört förväntansfull när Borlänge-pojkarna kommer med nytt material. Men när jag äntligen spelar albumet hemma i steron går det lite trögt... Är det här verkligen så bra? Eller är det bara nytt och konstigt? Bra musik, av bra musiker, måste få växa i mitt medvetande ett tag innan jag verkligen kan ta till mig allt det nya... Kanske är det ett tecken på riktigt bra musik? Musik som kräver en engagerad och tålmodig lyssnare.
Men vänta, vad står det nu på min skärm? P... R... E... T... T... O... Ja ja, det får väl stå det då!
/Orsaflickan
som jag sa i fredags, allt ska hajpas så snabbt och hårt som möjligt. och falla i glömska lika snabbt. vad hände med idolerna som kom för att stanna flera flera år? om bob hund hade kommit idag, hade de fått mer än en hajp?
Saken med håkans senaste alster är att den växer så att det knakar. Jag var skeptisk i början men nu har jag ju verklgen förstått vilken fantastisk skiva han har spelat in...
Jag håller emd orsaflickan. Jag är övertygad att det är så att bra musik kräver en engagerad lyssnare.
//Bredäng
Hurvida bob hund hade fått mer än en hajp (om dom hade kommit idag): Svårt att säga... Jag tror dom skulle stuckit ut. Speciellt på dom första skivorna. Dom är krokiga och okommersiella och sjungs på skånska (som alla andra bobplattor) Men frågan är om dom skulle hajpas. Så fall genom ryktet att dom är förbannat bra live.
"Bra musik kräver en engagerad lyssnare" ja det stämmer ju. Så är det med Kanske Älsklings ALLA fans *host* Eller?
Skicka en kommentar