Den poserande, vinklade generationen
Jag tror jag har berört det förr. Men det tål att diskuteras en gång till.
Vi lever i en poserande och vinklad tid. Aldrig har vi kunnat fejka våra liv som vi kan nu. Det är så lätt att skapa en bild av sig själv, den man tycker bäst om, den man vill att andra ska tycka om, det är lätt att vinkla sig själv helt enkelt.
Kolla bara på Facebook till exempel.
Folk skriver i den berömda is-raden vad man gör. "XX är trött men ska jobba idag, det är en viktig dag idag", eller "XX ska på dejt, och sen gå ut med några kompisar på en torsdagsöl". Oj oj va upptagen du är tänker man och tänker att fan va gör jag själv i mitt lilla liv (bör tilläggas att jag inte vill dejta någon, jag är upptagen) jag måste ha något spännande att skriva på Facebook. Jag testade att ljuga i is-raden en gång. Vissa trodde på mig. Det blev ett bevis på att man kan ljuga så det står härliga till på Facebook, bloggar och andra communitys.
Så var det, de här med att posera. Överallt bilder som vi tar själva, där vi poserar exakt som vi vill, vi trycker ner avtryckaren då vi känner att vi har den rätta looken. Jag är inte bättre själv, jag står där med kameran ibland. Och när någon lägger upp en bild på en som man inte är nöjd med så rasar hela världen samman, i alla fall för någon sekund. Om inte bilderna från den senaste festen eller konserten finns på nätet, så har den aldrig hänt.
Vi är som små tidningar, små radiokanaler, små tevekanaler. Vi väljer vad vi vill visa. Det finns många sidor av en nyhet, många vinklar. Och det verkar stämma i den här världen med. Tänk på att allt är vinklat, även på den här bloggen ;-)
5 kommentarer:
hajdi ho, sant så sant...-Lita int på någon!
Men tänk så skönt det är, att för första gången i sitt liv få verka viktig, verka snygg och åtråvärd. Att med hjälp av is-rader, poserande självporträtt och en tuff blogg äntligen få vara den man velat vara i hela sitt liv. Ibland är ju dikten bättre än verkligheten. I alla fall i mitt liv.
Ja du anonym det har du rätt i.
Jag har inte tänkt så faktiskt. Dom som aldrig fick synas i skolan, dom som alltid blev valda sist på gympan. nu för vi/dom sin upprättelse.
jag mår illa av alltihop. av att vi spär på myten om oss själva. men samtidigt har anonym rätt. äntligen. förr bestämde andra, nu bestämmer vi själva. men ändå. sorgligt på nåt sätt alltihop. men det blir ju samtidigt rundgång i allting. dikten blir som verklighet, och verkligheten blir till dikt. vad är vad?
Det jag menar är inte bara att vi får hitta på vilka vi är. Jag menar att vi får visa den slags människa vi är innerst inne. Själv har jag alltid varit en flockmänniska som trivts bäst med massa kompisar omkring mig. Men just nu i livet har jag inte det. Jag går inte ut och gör massa roliga saker därför att jag av olika anledningar inte kan. Men med hjälp av internet och alla dess verktyg kan jag ändå få förmedla den sanna bilden av mig själv, få leva ut min personlighet.
Skicka en kommentar