Tidningsbudet del 3

Tidningsbudet fortsatte att dra sin vagn mellan höghusen i den ännu sovande staden. Han tänkte ofta på vad människorna i husen drömde om.
Någon vaknade upp förvirrad över det dem drömt. Någon vaknade upp med ett leende på läpparna, ett barn sprang in till sina föräldrars säng och trängde sig i mellan föräldrarna, gråtandes efter en hemsk dröm.

Han tänkte på alla livsöden som samsades om platsen i husen. Om hur omedvetna hyresgästerna var om varandra. Så nära varandra men dock så omedvetna om hur de var. Den enda uppfattningen om varandra hade de när de träffades i trappuppgången och fick fram ett ynkligt hej. Det sämsta sättet att lära känna en människa, i en trappuppgång.

Rätt som det var så öppnades en balkongdörr eller ett fönster. Någon rökte oroligt på en cigarett. Tittade rakt ut i natten utan att fästa blicken på något speciellt.
Tidningsbudet hade lärt sig att smyga genom natten. Ibland skrämde han en katt eller någon människa som gick hem sent. Någon gång då och då försökte en drucken människa tigga till sig en tidning.

Men mest kände han sig bortkommen. Hans rutiner passade inte in människans rytm. Han var utanför rytmen. Han var utanför samhällets puls.

Han hade blivit någon slags beskådare av det vardagliga livet, utan att delta själv.
När dagen började för de flesta sov tidningsbudet. När han vaknade började människorna komma hem till sina lägenheter och göra eftermiddag. Radioapparater sattes på, baconpaketen öppnades och barnen uppmanades att göra sina läxor.