Min far har ju börjat sms:a. Han har tydligen 3000 fria sms den här månanden som han måste göra av med.
"hej peter halsar pappa"
löd dagens sms. En fin hälsning. Ett enkelt hej liksom. Men som den uppmärksamma bloggläsaren noterar så har min gode far inte hittat åäö ännu. Mor kanske kan hjälpa honom, hon är en hejare på sms.
Men far, om du läser det här, fortsätt att sms:a mig! Hoppas du inte tar illa upp att jag recenserar dina sms här.
Fortsättning följer, hoppas jag.
Poesi i TV3:s "Ensam mamma söker" när den är som bäst:
Lätt och dansant
Djup och charmant
Tar vi oss ut på djupt vatten
Har vi syre för hela resan
Dansa en stund
Strunta i divaliteterna
Känn, känn djupt inne att du berörs av ett sinne
En rysning, en skälvning, tar dig genom de mörkaste vatten
Tar dig, tar dig och du vinner över allt
Ta god tid på dig
För det är nu och alltid för evigt
Ytan bryts av en krusning
Vad är det?
En lax, ett regn? Nej! En drottning
Vattnets droppar rusa ner för deras kroppar
Likt gudar står de nu på jordens toppar
Det här med föräldrar och sms är ju en intressant kombination.
Vi vet ju att sms-skrivande hör våran generation till. Ja kanske inte bara 80-talisterna, men vi har varit med på tiden då man inte skickade sms och tiden då man skickar sms ungefär lika mycket, femtiofemtio om ni förstår.
Mor min skickade sitt första sms till mig för ungefär två år sedan tror jag. STORA BOKSTÄVER OCH INGEN PUNKT, var det som gällde i morsans meddelanden. Idag fick jag mitt första sms från far. Små bokstäver men utan punkt.
Jag svarade gladligen och avslutade med frågan vad dom gjorde där hemma. Då kom det fullständiga svaret; "Vi är på".
Okej... På vaddå?
Några minuter kom svaret; "Jag försöker skriva att vi är på orust"
Bra far, och välkommen till smssfären
Det var nu en vecka sedan som det senaste numret av Sonic landade i brevlådan. Och gissa vem som var på omslaget... Annika Norlin. Ständigt denna fru Norlin.
Äsh va hon hypas, tänkte jag och blev lite besviken på Sonic.
Jag måste erkänna att jag har haft svårt för Norlins musikaliska projekt, både hej hej säkra åkturer och säkert med utropstecken. Jag vet inte varför, det bara tar emot lite. Jag har inte dragits med i indiesveriges masspsykos över Säkerts konserter där recensenter får lägga ifrån sig pennan och fälla en tår. Och jag vill inte sjunga med i att dom jävlarna ska skjutas, trots att jag vet att man inte behöva vilja ha dödsstraff bara för att man sjunger så.
Men jag borde tycka att hennes grejer funkar bra.
Men okej, vi försöker igen.
"Kan vi börja om på nytt? Ett annat jag ett annat du" var det något indiegapande popband sjöng en gång i tiden.
Så nu har jag införskaffat Hello Saferides senaste skiva.
Jag återkommer.
Hörröni indiekids!
Ibland räcker det inte med snygga indieprofiler som står och sjunger om den tid som gått och tar en skev ton och plankar Morrissey rakt av. Nej ibland så måste man bjuda örat på lite välproducerade, välljudande, välmående tongångar.
Vi snackar inte Toto och sånt där "bra-ljud-i-stereon-musik" utan vi snackar musik som inte har så mycket att göra med Håkan och hans kumpaner och släktingar. Rent musikaliskt. Håkan är visserligen bra, men i bland kan det vara bra med variation.
Jag har fastnat för Dungens senaste skiva "4". Den är svårlyssnad, det tar ett tag att komma in i musiken. Det är psykedeliskt och 70-talsmässigt och nästan lite jazzigt. En låt heter "Mina damer och fasaner", bara det liksom.
Köp skivan, ladda mp3-spelaren och gå ut och titta på höstlöven i solen och tada så har du en oslagbar musikupplevelse.
Jag har redan tjatat ihjäl er om Detektivbyrån. Också den här skivan är välproducerad och mixad. Konstigt att Detektivbyrån är kända inom indiekretsar, när dom gör sådan "ordentlig" musik.
Idag var jag ute och åkte bil med en arbetskollega.
Han är en jazzräv och har en jazzlåt som ringsignal på mobilen.
Jazz jazz jazz.
Det enda han kan säga, nästan.
Håkan Hellström kom upp på tapeten. Jazzsnubben tyckte självfallet är Håkan inte kan sjunga. Inte särskilt förvånande åsikt från en så kallad "musikälskare".
Jag förklarade att det är mer en känsla än finsång som Håkan H vill förmedla, Lyssna på texterna, hör på känslan, försökte jag motivera med. Och jag sa också: alla konsertbesökare och fans kan väl inte ha så dålig smak.
Nej det kunde dom ju inte ha menade jazzsnubben, han kan förstå varför kidsen (plus några andra) gillar Håkan.
Men.
Allsång på Skansen, hur fan går det ihop?
Jazzsnubben ställde frågan och jag frågade vad han menade.
Ja, att han får spela på allsången, både i början och slutet av programmet, det är ju fördjävligt menade han.
- Dom på allsången måste ju ha artister som kan hålla tonen! Basunerade jazzsnubben.
Han menar alltså att Allsång på Skansen ska kvalitetssäkras. Artisterna måste ha något slags certifikat för att få uppträda i programmet. Och det saknar Håkan Hellström.
Så enligt Jazzsnubben får bara artister som kan hålla tonen sjunga i programmet.
En ganska komisk åsikt. Tänk på alla i publiken som sjunger med. Mer en hälften sjunger antagligen falskt. Ni får inte vara med. Hej då.
- Du är för gammal för Håkan Hellström, sa ja
- Ja, jag är väl det, sa jazzsnubben
Håll i hatten och stoppa is i magen.
Ja så kan man sammanfatta samtalet jag hade med min bankkvinna idag.
Småsparare kan vara lugna och behöver inte bli oroliga när dom stora bankelefanterna går på pumpen i USA.
Jag har aktiefonder i svenska företag. Och visst påverkas dom av att börsen dyker ner. Men hon sa att jag skulle hålla mig till "den strategi" som jag har. Man förlorar bara på att byta fonder när man ska spara långsiktigt. För snart vänder det. När då, undrade jag. Ja det visste hon inte, inget vet. Kanske till årsskiftet eller under 2008.
Ja man får väl hoppas på det bästa.
Jaha då var det bankkris då.
Grattis till mig själv när man precis börjat spara i aktiefonder. Det blir nog att lyfta på luren och ringa bankkvinnan sen. Ska man gömma pengarna i madrassen nu istället?
Va inne och kika på mina fonder precis. Jag har bara sparat i en månad. Och minustecken bländar mig. -31,86. Grattis igen.
Visserligen är ju fondsparande en långsiktig sparform. Men i en tidning idag sa en vitigpetter av något slag att småsparande i Sverige flyr aktier och aktierelaterade fonder.
Men hur i hela Hisingen påverkas mina fonder av att Lehmanbröderna tackar för sig?
Ja, det försöker jag förstå. Det är inte lätt det här med ekonomi. Men kul!
Ja det blir nog till att ringa banken.
Fortsättning följer
Är det inte något väldigt komiskt över det här klippet?
Eller så kanske det bara är otroligt bra teve.
Nej det är nog Reinfeldt som "spelar" med ett fint sätt.
Detektivbyrån kommer till Falun den 5 november! Vemod i höstmörkret? Ja varför inte!
De senaste dagen har jag spelat Detektivbyråns "Wermland" väldigt många gånger.
Så fort jag inte spelar skivan så dyker melodierna upp i huvudet. Inte så där jobbigt som när någon dålig schlager eller bag-in-box-låt dyker upp jämt och ständigt, utan på ett lyckligt sätt.
Detektivbyrån tänkte nog på mig när dom skrev låtarna.
Skivan låter höst och den låter franskt.
Höst för att den är lite vemodig, men med en känsla av hopp, hopp om att löven på träden kommer tillbaka nästa vår.
Många säger att Detektivbyrån låter som det gör i filmen Amelie från montmartre, det gör det säkert, men jag har inte sett den. Men dragspelen påminner väl om något som låter franskt.
Och i Frankrike bor min kära för tillfället Och flygbiljetterna är redan bokade till Paris.
Jag brukar alltid tröttna på instrumental musik och har väl känt så med Detektivbyråns låtar tidgare. Men nej. Mina skivfingrar letar sig fram till det guldfärgade omslaget.
Mina fingrar snurrar fram till D i iPoden.
Om du ser någon som små valsar ner mot Stora Kopparberg kyrka så är det bara jag.
Gräddtårta gräddtårta gräddtårta.
Detektivbyrån är farmorsvarianten av Slagsmålsklubben.
En uppdaterad variant av en loppmarknad.
Och friheten man har med instrumentala låtar är ju låtnamnen. Här är ju SMK ett bra exempel. Men detektiverna är inte långt efter i finurliga namn, eller vad sägs om "Kärlekens alla färjor", "Rymden i en låda", eller det utmärkta öppningsspåret "Om du möter varg" (anar vi en litet inlägg i den rasande vargdebatten i Värmland här? En debatt som även rasar i dalaland)
Hon skrev att saknad var negativt och längtan positivt.
Jag är beredd att hålla med.
Jag är ensam ikväll. Hon är ensam ikväll.
Vi lägger ihop vår ensamhet. Då försvinner den.
Vi är tillsammans, på var sin kant av Europa.
Här är det höst. Se upp så du inte halkar på löven ner mot kyrkan.
Där åskar det. Hon och kackerlackorna rapporterar direkt till mig.
Jag skruvar möbler och får ont i händerna.
Hon lär ungdomarna var deras förfäder inte kan.
Och det bästa av allt; hon kommer hem så småningom
Den 26:e september så spelar The Lance på Klubb Phone Me. Och just nu grillas bandet av Klubb Phone Me-figuren på klubbens blogg. Klicka här för tusan!
Det närmar sig nyår med stormsteg!
Eller nej kanske inte det. Men snart står vi där mitt i julklappspappret och kommer på: Jäklar, jag måste göra en årsbästalista från musikåret 2008!
Jag har redan börjat fundera på bästa plattan i min lilla skivsamling från år 2008.
Det har kommit mycket bra i år. Vapnet visade att det fungerade att göra Vapnetmusik utan maskiner och började spela med en "riktig" trummis istället. Resultatet hör vi på "Döda fallet" och Vapnet är mästerliga på att beskriva samtidigt på ett småklurigt sätt utan att skriva folk på näsan.
Sen har Kleerup och Pacific! hållt ställningarna i min skivhylla och visar att det finns ett liv efter Familjens debut förra året.
För att inte tala om Doktor Kosmos Hallå?
I går så låg det ett paket med skivor i min brevlåda. Paketet innehöll bland annat Detektivbyråns senaste skiva "Wermland". Helt plötsligt så vill alla lära sig att spela dragspel och dansa vals. Detektiverna är otroligt bra på att hitta vemodet från Värmlands skogar, ett vemod som också finns här i Dalarna. Eller va fan, som finns i hela Sverige rättare sagt.
Sen kom väl Håkan Hellström med en skiva det här året va ? :-)
Någon som har fler kandidater till "Årets album"?
Det har hänt igen.
Jag har blivit drabbad av en produkt. Förra gången så skrev jag om Peter Jöbacks glasögon och då kommenterade en tjej som tyckte jag hade "småstadsglasögon" och tyckte jag skulle köpa ett par nya glajjor. Tjejen ifråga hade en glasögonblogg och jag förmodar att hon var någon slags försäljare.
I föregående inlägg hände det igen.
Jag spydde galla över min dammsugare som jag bara slår mig på, och som är smidig som ett kylskåp. Och vips så var det någon som kommenterade och ville komma i kontakt med mig angående blogginlägget. Jag mailade och frågade vad som stod på.
Det handlar om ett erbjudande som denna människa har till mig. Hon vill att jag ska delta i en tävling för att företaget i fråga fyller 90 år. Man ska skicka in en bild på sig själv och berätta om sitt bästa minne från köket. Bara det är ju lite suspekt. (Jag minns när jag stekte min första pyttipanna, jag minns min första blandfärs, jag minns mina första makaroner med ketchup). Om jag är med i tävlingen så har jag chans att vinna en ny...DAMMSUGARE!
Alltså, det verkar som om företag sitter och söker på vissa ord i bloggar och skriver halvpersonliga kommentarer med små fina erbjudanden med sådana produkter man bloggar om. Kära bloggläsare, gå inte på det här, det handlar om reklam!
Men jag undrar vad nästa reklamkommentar/erbjudande blir. Vi testar. Jag skriver giraff giraff giraff och så ska vi se om jag får något erbjudande om att skaffa en giraff till ett förmånligt pris.
Eller kanske budgetproposition budgetproposition budgetproposition. Får jag erbjudande om att få nyhetsbrev om det penningpoltiska läget i Sverige nu?
Ja den som lever få se.
Är det någon som har någon aning vad den här metoden kallas?
Bara så ni vet, den här reklamen ska bli reklamfri.
Just nu är de ensamma mammorna i fokus på tv.
I SVT visas "Singelmammor" med tre olika mammor och deras små barn. En mamma har problem att hitta fast bostad, en annan har precis fött sitt barn själv, utan pappan, men med en kompis som stöd under förlossningen.
I går drog "Ensam mamma söker" igång på TV3.
Tre mammor mitt i livet med en hope ungar var. Men något saknas, en muskelös vedhuggare, någon att luta sig emot när det blåser, en danspartner - helt enkelt: en MAN. Här är handlar det inte om några finkulturella tedrickande mesar, utan grovkorniga män helt enkelt.
Det massdejtas i parti och minut och det dansas och ges presenter, och allt toppas med Tomas Ledin-låtar. Jag följde första avsnittet igår lite sporadiskt. Som stark anhängare till public service-utbudet i tv så skäms man lite när man kommer åt knapp tre på fjärrkontrollen. Men det är så mycket humor i det hela. Jag kan inte låta bli helt enkelt.
Men det är väldigt intressant att se hur dom olika kanalerna vinklar serierna som har en gemensam nämnare; nämligen singelmammor med barn.
I SVT:s variant är det nästan trendigt att vara singelmamma. Dom vill framställa det som det är ok, men med vissa problem (främst logistiska). Här är den starka kvinnan i centrum som klarar sig bra utan en man.
TV3 bjuder på en annan variant. Det är mannen som saknas i singelmammornas liv. En man som kan tillfredställa dom med muskler och trygghet och laga pannkakor med barnen. Dom fattas en man helt enkelt.
Undrar om "Singelmammor" kunde gå på TV3 och "Ensam mamma söker" på SVT? Nej knappast.
Det blev inget Mormorsfestival i Falun igår. Dels skulle jag upp tidigt och dels så var det ju så tråkigt väder. Tack Fridah för upplysningarna om tiderna då olika band skulle uppträda. Har inget internet hemma ännu, så något program kunde jag inte se. Jag missade det jag ville se totalt. Så då var det bara att strunta i det.
Ni som var där, hur var det?
Det är lätt att bli nostalgisk när hösten närmar sig och fallfrukten fastnar under skosulan.
Surfade runt och kom in på PSL och ett klipp med Familjen som är två år gammalt.
Det var på den tiden som "Det snurar i min skalle"-låten hette "Ivanhoe och Rebecka". Då kommer jag att tänka på min gamle vapendragare herr Jonas Linné. Vi spelade skivor ihop i den (legendariska) dj-duon Bend your nis plis. Förkortningen BYNP pryder fortfarande min dj-väska som är väldigt sliten. Väskan har fått ta emot många uthällna öl och många fingrar har pillat runt i skivorna. Jonas hade skivorna i en sån där stor korg som man fraktar färskt bröd i.
Det var faktiskt (jag tror det var så här) Jonas som spelade Familjen för mig första gången och då hette låten Ivanhoe och Rebecka. Vi spelade skivor på Kåren i Falun, innan dom flyttade ner på stan. Det var det gamla schyffet uppe på Lugnet, äckligt javisst, men det hade lite mer själ. Nu hänger studenterna i dom fina takkronerna i centrum istället.
Ja tyckte nog att låten var lite underlig först. Men det var en skön takt och den där Familjen sjöng på skånska och ni som följer den här bloggen har nog förstått att jag har en liten dragning till musik på skånska. (Hasse Andersson och kvinnaböske band?)
Så småningom blev BYNP varvade till Klubb Phone me och där bokade vi Familjen. Johan, som familjenmannen heter var hur trevlig som helst. Och konserten likaså.
Under det senaste året har Familjen turnerat med Kent och spelat på flera festivaler samt Popaganda. Med detta vill jag inte säga att jag upptäckte Familjen först utan bara minnas tillbaka till en rolig tid bakom djspelarna när vi frälste Falun med indiepop och dunka dunka. Det gör jag i och för sig fortfarande men inte med Jonas som bor någon annan stans i landet med sin fru. Nej dom är inte gifta ännu men det känns roligare att säga så.
Här kommer klippet:
Nu har hon landat i det stora Frank-riket. Orsaflickan, som nu blir Frankrikeflickan! Där ska hon jobbar som lärarassisten och lära dom franska kidsen engelska.
Följ hennes äventyr här.
Så stod vi där, som vi voro bestulna på lördagsgodiset. Lurade på vinsten.
Vi kände en slags gemenskap. Vi har lämnat bort någon. Den käraste, ett barn, en vän.
Vi gick till våra bilar medan tåget smög iväg. Tårögda suckandes.
Men snart förenas vi igen. Visserligen vid olika tillfällen.
bob hund-konserten på Popaganda i punktform:
* Antal sönderslagna stolar: två
* Antal sönderslagna paraplyn: ett
* Jobbigast i publiken: han som stod bakom mig och sjöng fördjävligt plus någon som fes brevid mig varav den falsksjungande mannen skrek: det luktar bajs!
* Bästa låt: Dubbel tvekan, och Ett fall och en lösning
* Händelsen som fick Öberg att bli förstelnad: när det stagedivade en full snubbe som kom utspringade från scenen. Det såg ut som han landade på kravallstaketet. Aj i så fall.
* Snyggaste mustaschen: Jonas Jonassons megastora.
Det kändes verkligen som att comebackkonserten var på riktigt.
bob hund var riktigt tända. Den något trevande otajta inledningen på Roskildespelningen var som bortblåst. Trots lite teknikstrul i mellanåt så svängde det riktigt bra!
Thomas Öbergs mellansnack var högklassigt. Han menade att Jonny Essing har "satt sin sista potatis" i system, Conny Nimmersjö läser hellre serietidningar än att träna på gitarrsolon.
Det bjuds på två nya låtar. "Fantastiskt" är en pratlåt och kanske inte är så där bob hund-finurlig. Men då var "Tinitus i hjärtat" desto bättre, ovanligt lätt att ta till sig för att vara bob hund-material.
Det sägs också att grabbsen spelar in en ny skiva!
Dags att gå till tatueraren att ta upp planerna på en bob hund-logga på foten igen!
