Detektivbyrån tänkte på mig

De senaste dagen har jag spelat Detektivbyråns "Wermland" väldigt många gånger.
Så fort jag inte spelar skivan så dyker melodierna upp i huvudet. Inte så där jobbigt som när någon dålig schlager eller bag-in-box-låt dyker upp jämt och ständigt, utan på ett lyckligt sätt.

Detektivbyrån tänkte nog på mig när dom skrev låtarna.
Skivan låter höst och den låter franskt.
Höst för att den är lite vemodig, men med en känsla av hopp, hopp om att löven på träden kommer tillbaka nästa vår.
Många säger att Detektivbyrån låter som det gör i filmen Amelie från montmartre, det gör det säkert, men jag har inte sett den. Men dragspelen påminner väl om något som låter franskt.
Och i Frankrike bor min kära för tillfället Och flygbiljetterna är redan bokade till Paris.

Jag brukar alltid tröttna på instrumental musik och har väl känt så med Detektivbyråns låtar tidgare. Men nej. Mina skivfingrar letar sig fram till det guldfärgade omslaget.
Mina fingrar snurrar fram till D i iPoden.
Om du ser någon som små valsar ner mot Stora Kopparberg kyrka så är det bara jag.
Gräddtårta gräddtårta gräddtårta.

Detektivbyrån är farmorsvarianten av Slagsmålsklubben.
En uppdaterad variant av en loppmarknad.
Och friheten man har med instrumentala låtar är ju låtnamnen. Här är ju SMK ett bra exempel. Men detektiverna är inte långt efter i finurliga namn, eller vad sägs om "Kärlekens alla färjor", "Rymden i en låda", eller det utmärkta öppningsspåret "Om du möter varg" (anar vi en litet inlägg i den rasande vargdebatten i Värmland här? En debatt som även rasar i dalaland)