Kan vi börja om på nytt?

Det var nu en vecka sedan som det senaste numret av Sonic landade i brevlådan. Och gissa vem som var på omslaget... Annika Norlin. Ständigt denna fru Norlin.
Äsh va hon hypas, tänkte jag och blev lite besviken på Sonic.

Jag måste erkänna att jag har haft svårt för Norlins musikaliska projekt, både hej hej säkra åkturer och säkert med utropstecken. Jag vet inte varför, det bara tar emot lite. Jag har inte dragits med i indiesveriges masspsykos över Säkerts konserter där recensenter får lägga ifrån sig pennan och fälla en tår. Och jag vill inte sjunga med i att dom jävlarna ska skjutas, trots att jag vet att man inte behöva vilja ha dödsstraff bara för att man sjunger så.
Men jag borde tycka att hennes grejer funkar bra.

Men okej, vi försöker igen.
"Kan vi börja om på nytt? Ett annat jag ett annat du" var det något indiegapande popband sjöng en gång i tiden.
Så nu har jag införskaffat Hello Saferides senaste skiva.
Jag återkommer.