Nostalgisk med Familjen och Linné

Det är lätt att bli nostalgisk när hösten närmar sig och fallfrukten fastnar under skosulan.
Surfade runt och kom in på PSL och ett klipp med Familjen som är två år gammalt.
Det var på den tiden som "Det snurar i min skalle"-låten hette "Ivanhoe och Rebecka". Då kommer jag att tänka på min gamle vapendragare herr Jonas Linné. Vi spelade skivor ihop i den (legendariska) dj-duon Bend your nis plis. Förkortningen BYNP pryder fortfarande min dj-väska som är väldigt sliten. Väskan har fått ta emot många uthällna öl och många fingrar har pillat runt i skivorna. Jonas hade skivorna i en sån där stor korg som man fraktar färskt bröd i.

Det var faktiskt (jag tror det var så här) Jonas som spelade Familjen för mig första gången och då hette låten Ivanhoe och Rebecka. Vi spelade skivor på Kåren i Falun, innan dom flyttade ner på stan. Det var det gamla schyffet uppe på Lugnet, äckligt javisst, men det hade lite mer själ. Nu hänger studenterna i dom fina takkronerna i centrum istället.
Ja tyckte nog att låten var lite underlig först. Men det var en skön takt och den där Familjen sjöng på skånska och ni som följer den här bloggen har nog förstått att jag har en liten dragning till musik på skånska. (Hasse Andersson och kvinnaböske band?)

Så småningom blev BYNP varvade till Klubb Phone me och där bokade vi Familjen. Johan, som familjenmannen heter var hur trevlig som helst. Och konserten likaså.
Under det senaste året har Familjen turnerat med Kent och spelat på flera festivaler samt Popaganda. Med detta vill jag inte säga att jag upptäckte Familjen först utan bara minnas tillbaka till en rolig tid bakom djspelarna när vi frälste Falun med indiepop och dunka dunka. Det gör jag i och för sig fortfarande men inte med Jonas som bor någon annan stans i landet med sin fru. Nej dom är inte gifta ännu men det känns roligare att säga så.
Här kommer klippet: