Taube vs Hellström

(Inlägg nr 200! Grattis!?)

Det är mycket snack om Håkan Hellström just nu. En kompis till mig kallar honom för Håkan Helvete. Jag håller inte med kompisen, men jag tycker det är ett roligt namn. Hon tycker nog han sjunger åt helvete...

I alla fall.

Jag har för mig att Håkan brukar prata om Evert Taubes "Oxdragarsång". Förresten så pratar han om väldigt mycket om Taube, så har han ju gjort en hel konsert med Sven-Bertil, Everts son.

Jag är själv uppvuxen med Evert. Nej inte personligen, men med hans musik. Min mamma, mormor, moster och min pappa har trakterat många Taubehits för mig. Mormor och mamma brukar alltid klämma i med "Rönnerdahl han skuttar med ett skratt ur sin sääääng!" Med mormors obligatoriska pensionärsdarr på rösten. Själv brukar jag stoltsera att jag kan första versen utantill på "Huldas Karin". På västkustdialekt också. Nog med minnen.

Jag satt och youtubade en stund. Kom in på Taube och hittade ett klipp där han just framför "Oxdragarsång". Evert var ingen skönsångare och han var inte tajt i takterna precis. Men vilken inlevelse och vilket drag! Jag ser vissa likheter med en viss Håkan Hellström (men Håkan kan hålla takten, han är ju trummis). Något med scenspråket. Bedöm själva:

Tröttaste festivalmodet

Vad är grejen med stora solglasögon egentligen?

Så var Peace and love

Då var det dags att sammanfatta årets upplaga av Peace and love-festivalen. Jag börjar i nutid.

Mina fötter luktar... ja inte gott i alla fall. Mina skor... är mer svarta än vita (vilket är orginalfärgen). Jag är trött och det känns som jag har fastnat i en vinkelvolt som töjer ut alla leder och muskler.

Hur som helst.
Torsdagen började med Petter på festivalens största scen. Kanske en lite för stor scen för mästaren själv och kanske lite tidigt på dagen (15.45). Här kunde vi se festivalens snyggaste dans, nämligen Eye N Eye:s dans.
Markus Krunegård sjöng om sina vampyrer och idioter på en scen strax efter Petter. Jag kan med tre låtar med Krunegårdaren, sen är det nog. Han blir för mycket.
The Hives bjöd som vanligt på en storslagen show med tajta gitarriff och tal om dom är bäst i världen. Vi har hört det snacket förr. Tack.

Mando Diao kom som vanligt hem till Borlänge, det börjar bli en tradition nu. Inget mer eller mindre bjöd pojkarna på, en ganska vanlig konsert i mitt tycke.

The Wombats bjöd på torsdagens teknikstrul och vi väntade alla på Lets dance to Joy Division. Sen gick vi.

När den mytomspunna Kristian Anttila klev på Tropico-scenen på fredagen så hettade festivalen till på riktigt. Två gitarrer pajade och Kristian blev arg och slängde en av dom i backen. Jag blev nästan lite rädd. Va fasen ska han hitta på nu?
Men han deppade inte ihop för det. Hans lilla utbrott va som bensin till hela bandet. Nu tog spelningen fart på riktigt. Och under slutlåten så tog Kristian sats och hoppade ut i publikhavet. Vakterna höll på att kissa på sig av oro och försökte dra tillbaka den svarta hingsten från västra Frölunda. Han kom tillbaka upp på scenen. I bar överkropp. Den indierandiga t-shirten och hans gula jacka slets sönder av publiken och Kristian verkade inte alls så glad för det.
Men vilken spelning, vilken urladdning. Ett framträdande att minnas!

Stefan Sundström börjar bli gammal och ser ut som en gubbe. Yes!

Apropå gubbar. Eldkvarn var riktigt bra. Pluras bror Carla är en riktig hejare på sin strata (el-gitarr) och Plura tycks aldrig tröttna på att sjunga om kärlekens tungor och spårvagnar i det ljuva livet. Heja Plura och hans ständiga vapendragare!

Sen var det dags för festivalens besvikelse. Jag såg verkligen fram emot Ken Rings uppträdande. Hans senaste skiva är riktigt bra. Men istället för att låta texterna och beatsen tala för sig själva blev det massa snack om förorten och sin fru och hans polare, hans moster, om polisen och bla bla bla. Jag var bara kvar en stund. Snacka om att övervinkla. Vi förstår vad du vill säga i låtarna. Tack. (Vad gjorde hans kompis i vänstra hörnet egentligen?).

Jag hann med några ackord av Sex Pistols och Pascal, sen var det dags för kvällens höjdpunkt: Kent! Läs vad jag tyckte i inlägget nedan.

Lördag och den sista dagen på festivalen. Regnmolnen tätnar på himlen och några droppar faller när vi tittar på The Lance. De ser ut som dom är 14 år, killarna från Borlänge. Det känns som dom har kysst sin första tjej. Dom är heta som fan helt enkelt. De Lancerar (Yes! Där satt den!) 60-talsriff blandat med surf-rockabilly-slingor. Och dom är antagligen Borlänges nästa exportvara, och kommer att omnämnas tillsammans med Sugerplum och Mando.
Tyvärr så stämmer sångarens gitarr om sig efter varje låt och han måste stämma. Inga nya strängar innan spelning är en regel som bör följas! Lite orutinerat. Skippa gitarrtrasslet och ge The Lance en senare tid nästa år så kan det bli riktigt bra!

Shit va det här inlägget börjar bli långt! Jag går direkt över till lördagens stora dragplåster: Håkan Hellström!
Han kom, vi sjöng, han sjöng, det blåstes i saxen och allt var väl ganska som vanligt när det gäller Håkan. Han är briljant och berör en hel generation. Vi kommer sitta på ålderdomshemmet och tjata om vilken Håkanskiva som är bäst.
Håkan och hans fagra orkester är som en pulserande ådra i en popkropp. Det stannar liksom aldrig. Går på som ett tåg som håller tidtabellen.
Men trots detta så saknar konserten några låtar tycker jag. Vad tog Försent för Edelweis vägen? Zigenarliv dreamin? Men Håkan är alltid Håkan och kan nog aldrig vara dålig på en scen.

Tack Peace and love för i år och varsegoda för gratisreklamen. Nästa år kanske det blir Roskilde.

Ett kent-fan talar ut igen

Det var som att Joakim Berg hade hört vårat snack. Hoppas dom kör lite gamla låtar från dom första skivorna. Hoppas det blir en lite mer greatest hits-spelning.

Så står vi där ganska långt fram på den vänsta sidan. Och var hör vi? Stenbrott. Oj oj.
Blåjeans följt av Ingen kommer att tro dig. Vad är det som händer?

Gårdagens spelning på Peace and love-festivalen blev en positiv överraskning. Det kändes som om vi, bakåtsrävande fans som bara ropar efter gamla låtar, fick så vi teg. En musikalisk klapp på kinden. Och det här med att kompromissa är inte så dumt. De nya låtarna blev mycket, mycket bättre!

Kent fläskar på med en fet ljusshow, med en liten kamera på herr Bergs mikrofon. Det är slipat och tajt (förutom missen på en låt där hela bandet fick starta om!), Sami posar värre än Billy.

Men det gör ingenting. Allt är förlåtet från Gävle-konserten i vintras. Kent visar ännu en gång att dom är en institution i svensk pop och rockhistoria.

Inte nog med dom gamla låtarna i början. När Kent blir inropade kör dom Utan dina andetag. Tack som fan.

Så här tyckte jag om deras konsert i Gävle tidigare i år

P&L dag 1

Dags för en liten summering efter den första dagen på årets upplaga av Peace and love-festivalen:

Dagens recensentmiss: Petter började en kvart tidigare, inte en halvtimme som någon skrev.

Dagens sms: "Han var söt i bara kalsonger" (Dennis om en känd artist som kvartar hos honom)

Dagens "hur-tänkte-du-där": När någon trodde att Dennis (22 år) var hans klassföreståndare

Dagens teknikstrulare: The Wombats som höll på och mecka och nästan aldrig kom igång.

Dagens dans: Eye n eye på Petter dansade fint.

Dagens dans 2: Hon som dansade på Petter. Värre än Eliene i Seinfeld

Inför P&L: Håkan Hellström

Håkan spelar i Borlänge på lördag. Igår var han på Skansen och jazzade. Och vilka kläder! JAG VILL OCKSÅ HA EN GUL KAVAJ! Det kommer bli det nya! Motörhead-tröjan passade perfekt mot det gula, motsägelsefullt men snyggt! Och vita byxor funkar ju alltid. Eller det funkar alltid på Håkan (och Billy). Vi hoppas på den gula kavajen på lördag!


Bilden har jag skärmdumpat från expressen.se
Tack!

Inför P&L: Stefan Sundström

För några år sedan kom Stefan Sundström med en platta med Allan Edvall-tolkningar. Plattan är fantastisk och inte så där vräkig som Sundström kan vara. Jag fann ett klipp där Sundström gör "Möss och människor" tillsammans med Hoven Droven. Folkrockarna från det djupaste av Jämtland.

Test!

jag har tänkt att blogga från Peace and love-festivalen. Och det här är ett test! Funkar det?

---

Vårkänslor? Hitta någon att dela dem med! MSN Dejting

Inför P&L: Kent (Kräm?)

På fredag spelar ju Kent på Peace and love. Jo jag ska väl se dom men jag kommer säkert bli besviken. Sist jag såg dom i Gävle så spelade dom inte några gamla låtar. Men vilket band vill stå och veva gamla hits när man har massa nya? Hursomhelst.

Klippet som kommer här är från ZTV år 1996 enligt Youtube-informationen. Notera Mårtens presentation. Notera även bandets reaktion. Njut av låten.

Semestervarning

Man märker att man har semester när...
...man börjar sjunga "inte ett moln, så långt ögat kan nå". (Början på sommaren är kort med Tomas Ledin)

Dagens ungdom!?

Inför P&L: Petter

Ja nu är det banne mig snart semester och Peace and love-festivalen! Den där känslan som infann sig när man hade sommarlov som liten börjar komma över mig. Tio veckor frihet. Sol bad cykel sommarlovsmorgon jordgubbar kompisar var det som gällde då. Nu är det festival öl läsa (Dagerman!) spelmasstämma som gäller istället. Och bara två veckors sommarlov (i alla fall i första vändan!)

Nu börjar nedräkningen till P&L även här på Cabinstreet.
Först ut på festivalen är Petter och här visar han hur det går till när dom spelar in "Logiskt"



Läs även om förra årets festival

Ny avdelning

Det är ju lördag. Och då tänkte jag presentera en ny avdelning på Cabinstreet. Ja det är inget storartat, bara en ny länkavdelning. Kolla åt höger... "Band som bloggar" heter avdelningen. Någon som har ett bra tips på något band/artist som bloggar? Jag tänkte döpa avdelningen till "djur i hatt" först. Men jag struntade i det.

Dagens gnäll: För tunna väggar i ett av husen på Cabinstreet. Haddirajjan mitt i natten när man ska börja jobba vid sju. Jag haddirajjade igen i morse. Sjöng på toaletten. In jåår fäjs! Snart ska jag flytta. Pensionärsliv i hus-tvåa med egen gräsplätt och en lite rabatt. Ha!

Midsommar i Dalarna...

ser ut så här:

Tjofadderittan lambo

Tjofadderittan lambo. Ja det passar väl bra att säga idag. Tjofadderittan lambo. Fiolgnissel, ute i Äppelbo, knätofs, regn regn fan det blir ingen sommar.

Jaså så var det midsommar igen. Som vanligt så jobbar jag. Det börjar ju bli en tradition. Att jobba på midsommar. Men sen i eftermiddag blir det att fira midsommar med Orsaflicka. Sill och potäter och tur ute i dalalandskapet. Och på måndag smäller det. Nej inte smäller pang pang bom utan då börjar semestern. Som innehåller följande: Peace and love, Bingsjöstämman, Stockholmsresa, bokläsning med mera. Ovanliga semesterplaner va? *Host* jag är indie.

Ska vi byta kläder?

Jag hade en period i mitt liv när jag svalde allt som hade med Kiss att göra. Ehh... Ja gruppen Kiss och inget annat!

Jag köpte en massa skivor, jag gick nästan med i Kiss Army, jag köpte affischer och bestämde mig att ha Paul Stanley som favorit (han med stjärnan). Kiss är ett väldigt bra band och har gjort ett par riktigt bra rockplattor.

Men helt plötsligt slutade jag att tokgilla Kiss. Vet inte varför riktigt men det blev kanske för mycket. Smink, attityd, wooohooo vrål vrål bira bira bärs bärs, gitarrriff ja ni fattar. Jag fick nog av den prylen. Alla musikstilar har sina attribut och igenkänningstecken. Hiphopen har stora byxor, schlagern har glitter, dansbanden har allt möjligt, och hårdrocken har sin stil. Och ursäkta alla hårdrockare, men är inte hårdrocksstilen jävligt osnygg? Urtvättad för stor Manowar-tshirt, långt svart hår, svart nitbälte och göra satanstecknet med handen på alla bilder. Visst finns det hårdrockare som klär sig snyggt men dom lyser med sin frånvaro. När jag ändå är inne på avdelningen att klaga på hårdrocken så kan jag säga det att jag inte förstår mig på det här med krig och hårdrock. En slags romantiserad bild av krig nästan, det ska vara svärd och vapen och helst ska alla komma åkande på en motorcykel. Kan inte hårdrockare posera i snygga kavajer men någon färgglad t-shirt under?

Äh va fasen man är väl inte så snygg själv. Fyrkantiga mediaglasögon, massa oregelbundet skägg och en randig indietröja som är för liten så att halva magen hänger utanför.
Men hur skulle det vara om hårdrockarna och indienördarna bytte klädstil?
Tänk dig Sabaton byter kläder med Kanske Älskling?
KÄ med miltärbyxor och långt hår. Så kommer vi inåkandes på en MC. Fyrverkerifinal i sista refrängen på Salem Al Fakir. Sabaton sångaren i för liten kavaj och billiga Lager 157-dojjor. Basisten i lila palestinasjal och afro? Ja jäklar vilken syn.

Bara ben på Glenn Hysén!

Fotbollsförluster kan skada din hälsa allvarligt!

Alexander Bard går på rockfestival

Dags för att modeblogga igen. Släng dig i väggen BlondinBella.

Den här outfiten kallar jag: Alexander Bard går på rockfestival.

Foto: Orsaflicka

Fler skivor...

Jag kunde inte hålla mig. På rasten svängde jag förbi brevlådan, och vips, där låg ett stort kuvert med en massa reaskivor jag hade beställt från en skivaffär i Solna. Bland annat Florence Valentins EP "Allt dom bygger upp ska vi meja ner".
I brevlådan låg också ett vaderat kuvert från Adrian recordings. Humpf.
Där låg Familjens singel "Huvudet i sanden". Singel!? Nej det är tolv spår på skivan med remixer på flera Familjen-låtar. Bland annat en ruskigt bra version av "Det snurrar i min skalle", någon Mike Downey. Den kommer svänga fint på dansgolvet/golven. Varför får jag den, tänker jag. Någonstans i bakhuvudet så ligger ett minne av att jag svarat på en tävling på nätet där priset var just den skivan. Gratis är gott!

Är det någon som kommer ihåg Speaker?
De hade en hit med "Who are you" som kom 96. Bandet låter som det gjorde då, lugna partier och sen på med distpedalen så att högtalarna spricker. Hårdpop med Popsicle-influenser.
Jag har för mig att bandet vände hamburgare i videon till låten.
Hur som helst fick jag deras skiva idag från den där skivaffären i Solna. Indieminne. Vete fasen om dom klassades som ett indieband just då men det var i dom svängarna jag upptäckte bob hund, Kent, Wannadies med flera.

Fulsnygga Petter

Han är inte lika stöddig som Zlatan, inte lika tjurig som Kim Källström, inte lika mycket kalsongmodell som Ljungberg. Men han har en personlig frisyr, ser ut lite som han sett ett spöke, var nära på att göra självmål. Men! Han gjorde mål igår!

Visst var Zlatans mål en läckerhet, men jag gillar slitet i Hanssons mål. Ett jävla fulmål som någon sa, inte alls snyggt men dom fula målen räknas dom med!
Det är något vackert i hans mål. Och jag har ny idol i landslaget. Tobias Linderoth får ursäkta. Nu heter han Petter Hansson.

Rapport från en gammelstuga

Det blixtrar lite här och var ut över nejden. Blixtrarna bildar två, tre grenar. Mullret hamrar då och då. Åskan är långt borta men bjuder ändå på skådespel.

Precis har vi tänt ljuset i Gammelstugan. Det sticker i den juniljusa kvällen. Vi hör våra andetag, tystnaden och åskmullret.

Mest har vi ätit och är trötta. Det är nog värmen. Älskade värme, älskade sol, älskade flagnande huvud av sol, älskade sommar, älskade mygg.

En bil kör förbi, trevande genom natten. Maria tittar ut. En mygga krockar mot lampan. Hon suckar.

Det sägs att det går runt en björnfamilj i trakterna. Katten kanske har sett familjen. Han står och tittar ut i det decimeterhöga gräset. Vaktar, håller ett öga. Jagar en fågel, hoppar upp i ett träd, spanar ut mot björnfamiljen. Vad skönt, vi kan känna oss trygga. För katten håller vakt.

Vi sitter i stugan som vi skulle leva på 1850-talet. Var det så här man satt förr? Tysta, läste, tittade ut genom fönstret.

Orsaskogen är stor. Men det känns ändå fritt. Vi ser låga fjäll, ursäkta; berg långt bort. De är så där blåa ibland som vissa säger.

Orsaflicka i Orsadräkt

Här är det ultimata beviset. Orsaflicka har en Orsadräkt!

Anttila blir bara bättre

Har vart lite negativ till Herr Anttila. Han verkar så konstig och gör konstiga saker. Men göra låtar med snygga melodier kan han. Extrapoäng till den snygga basgången. Den du, Billy!

Här är den ocensurerade videon till Kristians senaste singel "Smutser":

Inför Orsaflicka i Orsadräkt

Nästa vecka är det dags. Direkt från Cabinstreets högkvarter. Vi presenterar stolt, med värme och glädje, jaaa viiist: Orsaflicka i Orsadräkt.

Det slutgiltiga beviset på att Orsaflicka är en flicka från Orsa. I helgen ska den nämligen på och eder fotograf kommer att dokuemtera allt. Så länge får vi nöja oss med en bildgoogle-sökning på Orsadräkt. Den första bilden som kom fram ser ut så här:
Den 18:e bilden som kom upp på sökordet Orsadräkt var den här:
Vill inte göra er besvikna, men något trumset blir det inte.

För övrigt har jag sovit dåligt på sistonde. Varm lägenhet i kombination med måsar som skriker, grannar som duschar och telefoner som ringer har gjort att mina morgonpass på jobbet blivit något sömninga. Och förresten; jag ska bli en riktig Svensson till hösten.

Säterjäntan med köksluckor

I Säter i Dalarna finns det något som heter Säterjänta. En tjej från kommunen blir varje år årets Säterjänta. Det är väl något jippo kan jag tänka för traktens unga flickor, jag har inte fördjupat mig i vad dom ska göra som Säterjänta.

Men en sak vet jag. Säterjäntan ska posera i en massa tidningsannonser där hon posar med alla företags produkter.

Här följer ett urval:
Säterjäntan med golfbuffé, säterjäntan med knäckebröd, säterjäntan med kamerabilder, säterjäntan på en flytbrygga, säterjäntan med meloner, säterjäntan med trakrotcentralens personal, säterjäntan med skor, säterjäntan med köksluckor, säterjäntan med ramtral, säterjäntan spelar golf, säterjäntan med skruvdragare, med mera med mera.

Det är sånt som händer, jag har sagt det förr, bara i Dalarna.

Jag och Taxi

I natt drömde jag att jag hade gjort en raplåt om Sten Taxi Jonsson. Den svängde som fan.

Jag och någon rappade ihop, dock kom jag inte ihåg med vem.

Ey ey ey - Sten Taxi Jonsson!