Rädd katt!
21.12.09
16.12.09
12.12.09
7.12.09
6.12.09
21.11.09
17.11.09
Därför borde alla se "Grannfejden"
Dags för en teve-krönika:
Det finns bra och dålig skräp-tv.
Dålig skräpteve är till exempel serien om en avdankad rockstjärna som ska dejta och hångla med 28 000 burleska tjejer som knappt kan skilja på vänster och höger. Knappt rockstjärnan heller. Dålig skräpteve innefattar även "Färjan" där en solariebränd man står och gör drinkar och säger "inga problem" till tre överfnissiga 23-åriga tjejer från Gnosjö som tror de äger hela jäkla Östersjön med dess omkringliggande kobbar och skär.
Bra skräpteve är till exempel "Lyxfällan". Avskräckande propaganda-teve där man som tittare knappt vågar titta på ett kreditkort för att man blivit avskräckt av existensminimum-paret från Älvkarleby.
Jag och min sambo fastnat för "Grannfejden". Robert Aschberg och han den där som man aldrig kommer på vad han heter. Tuffa alfa-hanne-Robert med den lilla ljusa känsliga killen.
"Grannfejden" besöker alltid något litet samhälle utanför storstan där en fejd har frodats i flera år tillbaka. Grundkonceptet är nästan likadant varje gång: Två grannar, det är nästan alltid gubbarna i grannfamiljerna som bråkar, de har olika åsikter om en massa saker. Den ena har för stökigt på tomten, den andre har inte byggt klart sitt hus (det ser alltså fördjävligt ut) eller den enes hund ylar i fel tonart. Eller som det nästan alltid handlar om i varje avsnitt: en stackars väg. Den är antingen för bred, smal eller så kör någon för fort på den. Allt som oftast är Lantmäteriet inblandat. Det ska tittas på ett så kallat servitut och snart kan tittaren allt om lantmätarens lagar och förordningar.
Grannfejden kan börja. Han sa si, då gjorde han så, han gjorde en Hitlerhälsning när han körde förbi och pekade finger, han slog mig på truten, nej-det-gjorde-jag-inte-alls säger den andra och nu är det dags för medling i närmaste idrottshall. Och så börjar Aschberg och den timide mannen att förhandla. Ibland tjafsas det och bråkas parterna emellan så Robban får höja rösten så att vi tittare sitter som tavlor på väggen av hans stockholmska ljudliga starka stämma. Reklam.
Tillbaka. I de bästa av stunder av "Grannfejden" så faller den ena mannen i konflikten i gråt. Det hände i gårdagens avsnitt bland annat. Både vid den dramatiska medlingen och när gubbjäklarna tillslut hade blivit sams och nästan kompisar - trots att de skrivit under ett avtal som förbjöd dem att tala med varandra - fusk!
Varför är då inte detta teveprogram samma skit som de övriga som trean och femman visar?
Jo.
Anledning ett: det visar på ett verkligt problem som faktiskt finns i Sverige, ute i stugorna som det heter. Grannar bråkar med varandra. (Morsan var nära att starta en grannfejd en gång; hon klagade på grannens tuppar som gal på tok för tidigt på morgonen). Det blir slagsmål och konflikter och detta program visar på en konkret lösning och grannarna blir nästan alltid vänner. Nåja, bråken slutar i alla fall, så länge tevekamrorna är där...
Anledning två: "Grannfejden" är lite public-service (folkbildande typ). Du behöver inte skämmas för att du faktiskt kollar på skiten när du istället borde kolla på någon dokumentär på SVT om någon personlig assistent från Arvidsjaur som bara har en fot och spelar World of warcraft och gör dunka dunka-musik på datorn om nätterna.
15.11.09
Svenska Akademin går bananer på ABF-huset
Sture Allén om cocktailens betydelse i det modernistiska sammanhanget.
Sture Allén med svår och komplicerad text.
Sture Allén om alla ord som förknippas med kärlek.
Bo Ralph visar vad skåpet ska stå. Eller mer var orden ska stå.
Foto: Peter Johansson (c)
Intresserade av dessa bilder i större format? Släng iväg ett mail till radiorampfeber@hotmail.com
6.11.09
Att jobba på tystheten
Det är inte länge jag har bott i Stockholm. Men redan har jag träffat en del taxichaufförer. På grund av mitt jobb så blir det många natttaxiresor hem till hyresvillan i förorten.
Jag får för mig att jag inte vill prata med dessa underliga figurer men nästan varje resa slutar i samspråk.
Den sista åkturen präglades av en 68-årig chaufför. Han var egentligen pensionerad, men extraknäckte 40 timmar i veckan(!). En typisk chaufför som gillar att prata om sig själv. På sju minuter summerade han sitt liv: Han hade gått högvakten på slottet under sin tid inom lumpen. Det var förövrigt jättetråkigt. Han hade arbetat som brandman i 38 år. Saknade nu gemenskapen, dock inte brandbilarna. Under resans gång hann han även konstatera att folk åker mindre taxi nuförtiden vilket är tråkigt tyckte han.
När jag hoppar in i en taxibil uppstår en något märklig situation. Två människor på mindre än en meters avstånd ska spendera en liten tid med varandra. Här finns två val. Tiga ihjäl tiden eller tala väder och vind. Häromnatten valde en chaufför inget av ovanstående alternativ. Istället envisades chauffören att spela upp fågelljud för mig. In genom tunnlarna, på väg mot Slussen, upp vid Gullmarsplan, koltrastar och mesar kvittrade på i den regniga Stockholmsnatten. Chauffören hade precis införskaffat en cd-skiva med dessa skönsjungande kamrater som han tyckte jag skulle lyssna på.
Ibland försöker jag tiga ihjäl tiden. Försöker vara introvert och inåtvänd, låtsat vara upptagen i någonslags integritetskris, titta ut genom rutan med en tom blick.
Men det spricker nästan alltid. Jag är helt enkelt för folklig för att sitta tyst i en taxibil. Alltid ska jag kommentera något. Får jobba på tystheten.
2.11.09
Reskrönika - Paris
En engelsk röst blandad med klassisk musik försöker guida oss runt i Paris. Men hörlurarna glappar, det ena uttaget är trasigt, vi slänger av oss lurarna och åker guidningsbussen utan ljudlig information. Men det är stressigt ändå. Det ska tas kort, det ska filmas, turistkartan ska passas rätt och alla monument ska tittas på.
Eiffeltornet, en byggnad med vaktande poliser, Triumfbågen med flera.
Vi sitter nästan längst bak i bussen, på övervåningen utan tak. Trafiken är inte nådig, bussen vinglar och stånkar fram på Paris kaotiska gator. Det är inte rätt läge att överhuvudtaget tänka på trafiksäkerhet.
Man undrar när man kikar ut över staden var alla människor kommer ifrån. Shopping-gå-gatorna är nästan mer trafikerade med människor än vad gatorna är med bilar.
Disneybutiken är fullproppad med hugade kids och eftersläpande föräldrar kan vi se från bussens utsiktplats. Rätt som det är kommer en liten familj på lånecyklar i en av Paris kaotiska rondeller. Lillflickan i familjen, på egen cykel, börjar gråta efter en incident med en bil som kunde slutat riktigt illa. Hur tänker en familj som lånar var sin cykel och trampar rätt ut i rusningstrafiken (det är det alltid i Paris) utan hjälm? Inte alls, tänker vi sofistikerade människor på guidningsbussen.
Hemma i våra kvarter kantas gatorna av asiatiska affärer, jag tror det pratas någon form av pakistanska omkring oss. Affärer med lyxprylar och vackra dräkter, sådana man brukar se i Bollywoodfilmerna ser vi nästan var tionde meter. Paris är otroligt mångfasetterat.
Mångfasetterat är också tunnelbanesystemet. Stockholms dito framställs som en komedi i jämförelse med Paris. Tack gode gud för att jag har min sambo - utan henne så hade jag inte hittat bland alla spår och gångtunnlar.
På fredagen äter vi födelsedagsmiddag på Hard Rock Cafe, hamburgetallrik med musikvideo i bakgrunden och gitarrer på väggarna. På lördagen slinker vi in på en restaurang vid ett stenkast från Sacré-Cœu. Har råder tystnaden borsett från en klocka som tickar och några middagsgäster som småpratar. Ingen musik i högtalarna. Servitrisen sitter själv och äter när vi kommer in, vi får en drös med menyexemplar. Senare upptäcker vi att två av dem var på engelska... Här råder ingen fjesk för gästerna, det verkar som om restaurangen mest besöks av "riktiga parisare", får jag för mig i alla fall. Vi ber om notan, servitrisen tar fram minräknare, sätter sig vid sin halvätna middag och adderar våra val från menyn och vi får till slut en handskriven nota.
På söndagen är det dags att gå till kyrkan. Innan vi gör entré så tar vi en frukost på ett av stadens kaféer. Det är en tidigt söndagmorgon, en regnig sådan. Det verkar som vi är de ända turisterna ute. Gatorna ekar lite tomma, skönt faktiskt.
När vi ätit vår croasang stegar vi till Notre Dame. Att gå in i den katedralen från 1163 (!) är en upplevelse utöver det vanliga. Både jag och sambon blir tårfyllda när stämningen av trygghet och lugn sveper över oss med körsång och mässande i bakgrunden. Efter en rundvandring sätter vi oss för att delta i själva mässan. Sången av kören är vacker, men jag förstår faktiskt inte ett ord om vad som predikas. Det är ju i sig inte så konstigt eftersom jag inte kan det franska språket. Men bara känslan av att vara där och delta är vacker och innerlig.
Jag kanske är tjatig, men Paris är mångfasetterat och mäktigt, märkligt och vackert.
13.10.09
10.10.09
7.10.09
26.9.09
17.9.09
13.9.09
7.9.09
STORHANDLA
Jag och sambo försöker storhandla en gång i veckan. Det vill säga mat och grejer på Knugens kurva. Men begreppet storhandla får här en ny innebörd. Det borde stavas med versaler. Det vill säga STORHANDLA.
Rulla klippet!
Livet, huset, kartan
6.9.09
5.9.09
2.9.09
24.8.09
Terapiäpplen
Söndag kväll Östberga:
Det är så där lite halvkyligt i luften, trots att solen ligger på. Ingen supervärme, precis lagom värme som jag tycker om, ja välkommen till landet mellanmjölk. Jag plockar äpplen i trädgården, de där gröna som jag alltid glömmer av vad de heter. Transccchbaranchh blaaaaanch. Nåt sånt. Efter jag plockat ner äpplena skär jag dem i klyftor och fryser dem. Det gick att göra så, sa pappa i alla fall.
Det är en häftig känsla, i hyfsat centrala delar av huvudstaden stå och plocka färdiga äpplen från sin egen trädgård, i alla fall hyrda trädgård. Plommon och päron är också på gång.
Det är något minne som kommer fram när jag står och håller i äpplena
Det är äppelträden utanför farmor och farfars hus. Träden blommade alltid så fint minns jag. Och en massa fallfrukt på marken. Märkligt att deras hus nu står tomt. De som alltid var hemma när man knackade på liksom.
Men inget varar för evigt. Inte heller trancssshbaranchh blaaaanch. Inte för att de ruttnar, utan för att hyresvärds-grannen är inne och plockar titt som tätt...
21.8.09
Mitt i viktiga livet, fredag
På Facebook en fredag:
"Snart helg. 33 grader i Thailand, är här till 1 september, bara några dagar kvar på/till semestern"
Slutsats: Är livet bara ett räkneverk där vi räknar ned till diverse saker och händelser? Eller är det bara vi som måste hävda oss och rapportera om oss själva på fejjan? Jämt och ständigt. God morgon, god förmiddag, middag, kvällsmat godnatt. Men det fula i fågelsången (?) är att man (jag) sitter själv där och sugs in i "förverkliga-dig-själv-på-fejjan"-träsket. Men med en viss gnutta ironi. Ja ni vet "IRONI".
Cabinstreet just nu: snart trycker jag på "publicera inlägg"-knappen. Å så spännande.
15.8.09
13.8.09
Något dundrade förbi
Mitt i Stockholmsnatten dundrade en polishelikopter förbi vårt fönster. Det va häftigt! Rena poesin, att se en helikopter som dessutom det stod polis på. Den gamla pojken vaknade till liv liksom.
Nu ska jag försöka få ordning på den stora härvan.
11.8.09
9.8.09
För övrigt
I morgon ska jag ge mig på att göra äppelpaj från egen trädgård Hur många livskvalité-poäng hade det blivit i DN Söndags kvalitetsindex?
För övrigt 1: så talade jag engelska med grannungen Angus. Han sa dock något om att han hade blivit stucken av en pickel - där stod jag som ett frågetecken och såg dum ut och fattade noll.
För övrigt 2: så klippte jag gräset för första gången. Gud så spännande.
För övrigt 3: så blev jag nästan påkörd på grund av döda vinkeln. Men det gick fint tillslut. Dock lärde jag mig en ny väg hem. Alltid nåt.
7.8.09
6.8.09
Första veckan nästan avklarad
Efter nästan en vecka i Stockholm har jag redan:
* Inte sett någon kändis
* Stått ivägen på tunnelbanan
* Slått upp mitt nya telefonnummer på Eniro
* Svettats minst tio liter
2.8.09
1.8.09
31.7.09
29.7.09
Skönt att man kan ändra sig
Bara några dagar kvar som Falubo.
Asså, om någon hade frågat mig för fem år sedan om jag kunde tänka mig att bo i Stockholm hade jag svarat: e du goo elle?
Livet förändras, värderingar förändras, skönt att man kan ändra sig.
26.7.09
Nu reder vi ut saker och ting
Saker och ting måste redas ut. Nu ska jag reda ut min Faluvistelse. Först tänkte jag göra en bu och bä-lista, plus och minus liksom. Men jag snor På stans eminenta ”Hej Konsument!”-lista istället. Tack DN. Vissa frågor har inte med Faluvistelsen att göra. Men jag svarar på dem ändå.
Bästa promenad: Backen ner mot Stora Kopparbergs kyrka om hösten.
Äter lyxmiddag på: Hamburgare på Harrys har funkat bra, men det kanske inte är lyxmiddag?
Bästa mikromaten: Sparrissoppa!
Favoritförort: Stångtjärns badplats
Fikar gärna på: Den där nya italienska haket vid Stora torget som jag alltid glömmer av namnet på
Bästa bar: Marres, när jag och Pappa Katt var DJ:s där. Vi blev bjudna på öl på löpande band. Bra bar :-)
Bästa drink: Öl!
Bästa brunchen: Hemma, och lilla Europas bagetter.
Bästa konsertlokalen: Arenan, även bästa replokalen. Här försökte Kanske Älskling överrösta hårdrocksbanden i grannlokalerna. Det gick väl så där.
Senaste Faluupptäckt: De nya galleriorna. Det har blivit riktigt snyggt faktiskt.
Senaste teaterföreställning: Selma på Dalateatern. Riktigt bra!
En bra gå bort-present: Dalahäst?
Favoritlyxartikel: Tidningen Filter, det är lyx för mig
Läser just nu: Filter och Café
Favoritråvara: Köttfärs, vad annars?
Favoritskor: Svarta Fred Perry.
Favoritmärke: bob hund
Favoritfärg: Svart
Klädkonto per månad: Hm. 500 kanske?
Motionerar: Gjorde lite i våras på Lugnets fysiocenter. Men nu promenerar jag bara
Mest överskattade affär i Falun: Svårt att säga. Men många affärer har ett ganska tunt utbud tycker jag.
Det dyraste jag har köpt: En bil.
Favoritprodukt på Systemet: Oppigårds öl, från Hedemora
Favoritprodukt på Apoteket: Huvudvärkstabletter…
Bästa fyllekäket: Det är ju alltid en klassiker att stå i kö till Gandis. Som alltid tar 100 år! Men bra mat när man väl kommer fram…
Lyssnar på: Musik?
Senast gnolade: Har haft Pixies Debaser i huvudet ganska länge
Senaste fyndet: Cut off your hands debutskiva på Megastore. Import till normalpris. Heja!
Bästa huvudbonaden: Alltid mössa
Bästa transportmedel i Falun: Promenad. Annars bil. Har nog åkt buss max tio gånger i Falun.
Återvinner: Japp, vid Handlarn på Knoppen. En gång kom en kille förbi och fick våra äggkartonger. Han samlade på dem.
25.7.09
Vi bor i en flyttkartong
Om exakt en vecka så går det stora flyttlasset från Falun. Visserligen kommer jag tillbaka två veckor i slutet av augusti för jobb, då jag kommer bo i en tom lägenhet (nästan; en tältsäng kommer vara kvar).
Sambo-bo har redan börjat packa. Mest kläder och böcker. Hon är duktig, packar och organiserar, jag kommer hem från jobbet och ser förvirrad ut och viker ihop nånn skjorta och lägger ner i en flyttlåda. Jag kommer nog flyttpacka mer när jag får ledigt i mitten av veckan.
Har funderingar på om jag ska summera Faluvistelsen (nåja: i snart fyra år har jag bott här) här på bloggen... Får se. Återkommer.
13.7.09
Diskansvarig Cabinstreet
11.7.09
Hur gick det här till?
Nä nu är det dags att rycka lite liv i den här bloggen.
Snart är det dags att lämna Falun, som ni kanske vet, så bor jag inte längre på Cabinstreet utan på annat håll i Falun, men det inarbetade namnet får stå kvar på den här bloggen.
Det blir snart Stockholm för mig och sambon.
Vi ska bo i ett litet hus i Älvsjö, inte inne i stan som alla tycks sträva efter. Vi har vart för mycket på landet för att haja att man ska bo i city. En god vän i den Kungliga Hufvudstaden har redan varnat oss: det är för långt ut, menar han. Vi kanske håller med honom efter ett tag. Men i city finns det inte så mycket gräsmattor, egna parkeringsplatser och äppelträd i direkt anslutning till boendet.
En sak är jag lite oroad över inför Stockholmslivet: hur i hela friden ska jag hitta? Jag hittar ju knappt in i stan! Första gången vi besökte huset så tog vi oss dit via GPS. Och den kan man ju inte ha varje gång. "Vänta, jag ska bara sätta på GPS:en först" säger man när man ska åka från jobbet någon kulen eftermiddag i oktober. Nej det är dags att börja köra utan GPS. Stackars sambon som kommer få stå ut med arga tillrop i trafiken när undertecknad svär över enkelriktade gator och stockholmare som inte blinkar, etc.
Den sista juli drar vi iväg, tjoho! Det ska bli fantastiskt kul.
Häromdan gjorde vi adressändring och fick ett nytt telefonnummer av Bredbandsbolaget som inleddes med 08. 08!? Ja den inbitna västkustpatriotisten har tydligen vänt på en guldtia och blivit 08. Grattis!
8.7.09
Tack för allt
Så äntligen möts dom igen.
I måndags kväll tog farfar sina sista andetag, en knapp månad efter att farmor lämnat detta jordeliv. Jag hoppas så otroligt mycket på att dom träffas igen, fråga mig inte var, enligt vilken religion, men ett sånt starkt kärlekspar kan inte bara upplösas. Visst smågrälade farmor och farfar på varandra ibland, farfar gnällde lite, men farmor sa då ifrån. Men när dom satt bredvid varandra ute i vardagsrummet och berättade hur dom träffades, hur farfar rodde över sundet för att spana in farmor, ja då såg man verkligen att dom var gjorda för varandra.
I samband med farmors begravning fick jag på något sätt ta farväl av farfar, trots att han levde. Han var väldigt dålig, hade inte hälsa till att medverka på begravningen. För första gången i hela mitt liv satt jag och höll min farfar i hans händer, riktigt riktigt länge. Han var hjärtskärande ledsen, likaså hela släkten.
En epok är över. I hela mitt liv har dom alltid varit hemma när man knackat på. Farmor har alltid suttit på sin stol, farfar i soffan bredvid. Alltid spred dom värme omkring sig, i all sin enkelhet, med breda leenden. Att komma till deras hem, vad som att landa i trygghetens stora famn. Men som sagt, en epok är över. Nu finns dom bara i våra goda minnen. Tack farmor och farfar att ni fanns så länge i våra liv. Ni saknas oss alla.
Farfar, julafton 2007.
27.6.09
23.6.09
22.6.09
Dagens inköp
Stol att ha på Roskilde! Med parasoll och allt - jag som inte gillar att gassa i solen kan gömma mig under den.
21.6.09
Vikafirande
Midsommar firas ju bäst i Dalarna, säger de som vet.
Förra året var vi och bevittnade minst sagt patriotiska firanden i Svärdsjö. Den här gången drog vi till Vika. Det var kallt, men allsångsledaren var väldigt entusiastisk.
Orsaflickan, som är något av en midsommarfirandeproffs, gav Vikafirandet 2,5 midsommarstänger av 5 möjliga. Vi tycker båda att Svärdsjö var bättre.
Vikafirandet visade upp ett ganska magert tåg. I Svärdsjö var det oändligt pampigt.
Här är bildbevisen från Vika:
Tåget, spelandes Gärdeby gånglåt.
Vikagubbar vid lottostånd.
18.6.09
Jackan som kom tillbaks
För två somrar sen så träffade jag Marit Bergman och gjorde en intervju med henne. Vi satt i hennes loge bakom Dalhalla efter en otroligt bra konsert i kalkbrottet.
Jag var jättenervös. Men allt gick jättebra. Hon var hur trevlig som helst.
Jag tackade för mig och vandrade upp till bilen. När jag kom fram till Falun märkte jag att jag hade glömt min radiojacka i hennes loge. Bummer.
Nästa dag ringde jag Dalhalla och de lovade att skicka ner jackan till Falun till Dalarnas museum där jag kunde återfå den mot beskrivning.
Jag ringde museet, ingen jacka. Jag ringde igen, fortfarande ingen jacka. Okej tänkte jag, den har väl kommit bort någonstans på vägen (Söderås, Bjurs?).
Tiden gick. Det regnade, snöade, det var 20 minus. Sverige vann säkert någon viktig match. Löven bleknade och blev så småningom gröna igen.
Men plötsligt idag. Receptionist-Gun på jobbet satte en lapp i näven på mig. Dalateatern hade ringt och hade en SR-jacka som det stod mitt namn på och hade ringt till oss för de antog att jackan tillhörde någon av oss. Bingo! Alla rätt! Glad påsk! De hade städat ut i kostymförrådet och där hade jackan bott under två års tid.
Jag hade uppfattat allt fel, blandat ihop museet och teatern. Det är svårt när nästan alla namn innehåller "dala" förstår ni. Dalahäst, dalateater, dalaradio, dalanytt, dalskida, dalafjällen osv.
Så efter jag nästan gått vilse i teaterns lokaler fick jag tillbaka jackan. I samma kondition som jag lämnade den. Den innehöll en gul ihopknycklad servett, hamburgepapper samt en gammal inträdesbiljett till björnparken i Orsa. I morgon är det nypremiär för jackan.
16.6.09
Vuxenpoäng?
Jag är gräsänkling. Inte så värst kul... Sambon är på kurs, inte med Kurt, men dock med en massa unga lärare. Utsikt från fönstret och allt!
För övrigt på Cabinstreet:
Jag har köpt en cykel, en hjälm och ett fint lås. Hur många vuxenpoäng får jag då?
En gammal Cresent av en gubbe i Hosjö, jag prutade ner den en hundralapp.
Bildbevis:
14.6.09
11.6.09
Ett inlägg till dig
Det är märkligt. Man blir mest ledsen över det mest självklara. Det som kommer hända oss alla. Att dö.
Farmor kastade in handduken i onsdags. Kastade och kastade, det var en ganska stillsam död. Det senaste halvåret har allt gått fort, minnet har svikit henne, likaså hälsan.
Det har varit rena berg-och dalbanan de senaste dagarna i min familj. I lördags; bröllop och dans med hela familjen, igår nattsvart. Men det är väl livets egna balanssystem som sköter om det där. Det måste vara lika mycket glädje som sorg i livet.
Igår när jag tänkte på farmor hela tiden så kom jag fram till en sak. Hon skrattade alltid, var alltid glad. Bemötte alltid oss barn med ett leende och värme. Jag tar med mig det där leendet, att möta folk med glädje, någon slags grundläggande respekt.
Hela livet hjälpe min farmor andra. Någon slags dygnet-runt-välgörare. Som Astrid Lindgren diktat så fint i "Fattig bonddräng": Nu får du VILA UT
Älskade farmor, tack för allt! Du är saknad av mig och av alla
(Syster Elin har plockat fram en fin bild!)
8.6.09
De sa JA!
Syster Carina gifte sig i helgen med sin Erik. Här kommer en textsammanfattning i punktform.
* Mormor, 93 år, var coolast på festen och tog några danssteg med rullatorn. Jag trodde aldrig att jag skulle få dansa med min mormor in på nattkröken, dessutom med en öl i näven.
* Carina och Erik sa ja i kyrkan. De var otroligt vackra så jag började grina när de kom i kyrkan. Syskonbarnen var så söta, men vita klänningar som min mor gjort.
* Hela familjen Johansson dansade disco på festen, första gången vi dansat tillsammans. Fantastiskt kul. Och vuxenpoäng.
* Jag blev slagen i huvudet med en kudde tre gånger under natten. Det var sambon i överslafen som ville få tyst på mitt snarkande.
* Talet gick hem och även sången. Jag var helt slut efter mitt framträdande.
* Jag och sambo dansade loss och chockade publiken. Det blev någon slags dans från en film som jag inte kommer ihåg vad den heter.
* Jag kom fram till att Micke ser ut som Filip Hammar och en annan av gästerna ser ut som Ross i Vänner. Knappt någon höll med.
Det här var nog den roligaste kvällen på länge! Hela familjen samlad runt ett kärleksbudskap: giftemålet.
Bilder kommer.
5.6.09
23.5.09
Livet är en fest
The Sambo Sessions kommer snart gå över till The Älvsjö (alt Örby slott) Sessions. Vi ska nämligen flytta.
Den senaste tiden har det gått väldigt bra för oss. Skicklighet? Röta? Jag vet inte. Resultatet är i alla fall följande: jobb för en av oss, jobbintervju för den andre och boende i ett litet hus med egen trädgård i Stockholms sköna förort. (vi har inte riktigt bestämt oss för var det ligger ännu) Vi kan väl säga som Petter, det går bra nu:
13.5.09
Idag är jag glad!
Det svänger på Cabinstreet. Hit och dit. Idag svänger det dit.
Till Stockholm rättare sagt. Och nytt jobb för fyra månader framåt. En ny utmaning. Grattis till mig själv!
12.5.09
Idag är jag arg. Gr.
Nu på Cabinstreet: Cabinstreet skriver något för första gången på väldigt VÄLDIGT länge:
Ibland är du nästan säker på något. 90 procent säker. Men då är det någon tjomme någonstans som har hand om dom där irriterande återstående 10 procenten och låter dom träda i kraft. Det hände idag. Just när man tror att allting var i hamn så styrde båten åt något annat väderstreck och hamnade i blåsväder. Trots att vädergubben lovade stiltje på sjön. Är ni med?
Men livet är ett lotteri. Dom som har bingo och får spela Färgfemman med Lotta Engberg och dom som får fem teveapparater och får skrapa fram miljoner i morgonsoffan med Steffo Törnkvist får götta sig i solens sken. Men vi losers som spelar och spelar och alltid förlorar får bara möta alla andra losers på dom spelberoendes riksförenings årsmöte. Ja ni hajar.
Jag vill inte vinna en miljon, jag är heller inte spelberoende. Men idag så var det inte jag som styrde besluten. Det var någon annan. Och jag tyckte det gjordes orättvist.
Det ordnar sig säkert i morgon.
Och om det inte gör det så är det inte hela världen. Men dock så retsamt. Idag är jag arg. Gr.
9.5.09
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)